Rabbéns bostäder i Lund

Det är oklart var Rabbén bodde under de första åren i Lund efter sin ankomst 1802. Det förefaller vara under tiden fram till hans militära läkargärning som Retzius och Strussenfelt stöttar honom, möjligen även i bostadsfrågan. Det är även oklart när och i vilken form Norberg gav honom stöd.

Första gången Rabbén finns kyrkobokförd i Lund förefaller vara i Domkyrkoförs., Krafts rote, Fastighet No 79 enligt husförhörslängd AI:6 s.162, 1815-1820. Aktuell fastighet ägdes av E. Z. Munck af Rosenschöld, dvs säga samma person som engagerade R som ersättare vid Ramlösa vid flera tillfällen, och var enligt en karta från 1866 belägen på Mårtenstorgets östra sida.

Runt 1820 återfinns R i Stäket (Lund AI:12 s.24 (1821-25), AI:20 s. 25 (1830-1835)) som då enligt uppgift ägs av ”factor Borg” men fått sitt namn av en tidigare ägare Stäck. Huset är från 1500-talet och kallas även Fru Görvels hus efter en ännu tidigare ägare. Stäket återfinns med No 213 på ovanstående karta och hör därmed till Drottens rote. I samma fastighet återfinns, samtidigt med R, ritmästare Arvidsson samt några elever. Ritmästaren var ju även R's jaktkamrat.

1838 flyttar R till No 82 (Krafts rote) som vid denna tidpunkt ägs av baron Bennet (Lund AI:22 s.320 (1836-43)). Denna fastighet låg i kvarteret mellan Mårtenstorget och Botulfsplatsen. Där finns idag Lunds saluhall.

Knappt tio år senare återfinns R i fastighet No 21 (Lund AI:32 s.75 (1847-52)). Att döma av den karta som omtalats tidigare skall denna fastighet ha legat alldeles söder om Universitetshuset vid Kyrkogatan dvs i norra delen av parken norr om domkyrkan. Detta var vid den tiden ena hörnet av kvarteret som inrymde gamla Botaniska Trädgården. I detta hus* fanns då ett flertal av akademiens professorer. Här bor han troligen fram till sin död. Vid sin död befinner han sig emellertid på Dybäcks gård där han vistades mycket under sista tiden i livet. Det torde därmed vara här i hans Lundalägenhet som bouppteckning förrättades. Kvarteret löstes in av universitetet i två etapper i mitten på 1800-talet och kom att rivas 1881.

*) Huset är troligen detsamma som det omtalade Härbärget.

Retzius

Som framgår av bl.a. Rabbéns egna ord så var det hans mening att fullfölja sin apotekarutbildning när han anlände till Lund 1802 och skrev in sig vid universitetet. Efter fem år som elev torde han känt sig mogen för ytterligare ett steg i sin utbildning. Under sin tid i Karlstad har han sannolikt kommit i kontakt med publikationer av Retzius som bl.a. gav ut Kort begrep af grunderne til Pharmacien, 1769.

Under sin första tid i Lund synes Rabbén ha haft Retzius som läromästare. På detta pekar inte bara det faktum att han studerade kemi, utan Retzius ingrep också personligen för att Rabbén skulle få en tjänst hos Strussenfelt i hans laboratorium och skickade dessutom privatelever vidare till Rabbén för att lära sig kemi. Det förefaller alltså som om Retzius hade fullt förtroende för Rabbén som kemist. Så här presenteras Jahan Retzius i ett par utdrag från Svenskt Biografiskt Lexikon:

”Retzius mångfasetterade insats i vetenskapen kan betraktas som förgreningar från hans apotekarbildning. Kemi, naturalhistoria, på flera sätt även ekonomi är naturliga inslag i apotekarens värv. Hans vän Carl Wilhelm Scheele demonstrerade på ett lysande sätt hur det farmaceutiska hantverket kunde övergå i avancerad forskningsverksamhet. Det var uppenbarligen också vänskapen med just Scheele som ledde till Retzius viktigaste publikationer inom kemin. De hade träffats redan under Scheeles tjänstgöring vid ett apotek i Malmö, och umgänget torde ha fortsatt under R:s uppehåll i Sthlm 1768-72.”

”I sin syn på forskningens samhälleliga roll var Retzius ett barn av det utilistiska 1700-talet. Därför skrev han mycket angående lanthushållningen och gav som ständig sekreterare i Fysiografiska sällskapet detta en tydligt tillämpande inriktning. Han var också en drivande kraft i Malmöhus läns hushållningssällskap. Till hans mest bestående insatser hörde hans aktiva plädering för trädplantering, där plantagerna vid Lund, först anlagda av Lidbeck, kom att stå under hans överinseende. Här både undervisades i bl a plantskolors anläggande och utbjöds trädplantor till intresserade lantmän.”

Retzius var även en av grundarna av Fysiografiska sällskapet som enligt stadgarna "till ändamål hafva twänne så nöjsamma och gagnande wetenskaper som naturalhistoria och Oeconomie." Sällskapets uppgifter var i början inriktade på praktiska ekonomiska värv, i enlighet med upplysningstidens ideal. Redan under 1800-talets första årtionden kom emellertid sällskapets aktivitet att förskjutas mot mera grundläggande vetenskapliga problem efter att ha legat i träda några år.

Vid Lunds universitet tillträdde Retzius 1795 professuren i naturalhistoria och ekonomi, samt uppdrogs 1798 att föreläsa i kemi. Därmed kom han som nämnts också att föreläsa för Rabbén som i likhet med Retzius även kom att tillhöra Fysiografiska sällskapet. Över huvud taget verkar det som, om man jämför deras verksamhetsområden, att Rabbén tagit mycket intryck från sina möten med Retzius. Rabbén beskriver honom också som ”vidtomfattande” d.v.s. mångsidig.

Mikael von Strussenfelt (1770-1837)

I SBL står: Genom understöd av en gynnare, kammarherre Strussenfelt, sattes han (Rabbén) i tillfälle att ägna sig åt läkarkallet. På antydda bana var han efter några år så långt kommen, att han 1807-1809, då Sverige var invecklat i krig, fick deltaga i den militära sjukvården.

Gynnare är såväl idag som vid denna tid ett tvetydigt ord. Det kan innebära enbart att på olika sätt stödja någon eller något men kan även innebära en i något avseende tveksam person. Oavsett vilken av betydelserna som avsetts så förefaller både vara användbara om denna kammarherre, sett så här i efterhand.

Den som satte R i kontakt med Strussenfelt var Retzius som undervisade honom i kemi. Retzius tipsade R om att Str., som också studerade kemi, önskade en assistent i sitt laboratorium. Efter fem år som apotekarelev och studier i kemi i Lund var han säkert väl skickad till denna uppgift. Sedan skriver R själv att pga några akademiska lärares uppmaningar så erbjöds han ytterligare bistånd av Str. Detta måste tolkas så att R uppmanats läsa vidare, Str. fick reda på detta, ingrep ytterligare en gång och gjorde det möjligt.

På en tryckt akademisk avhandling från 4 mars 1807 där R medverkar som respondent finns på baksidan en dedikation på latin av Johan Rabbén till Mick. von Strussenfelt vilket innebär att detta exemplar torde ha tillfallit hans ”gynnare”.

Kammarherre Mikael von Strussenfelt var löjtnant vid Norra skånska kavalleriregementet och kompanichef vid Landskrona skvadron. Denna militära befattning var också en bidragande orsak till att R en tid i Pommern var förlagd tillsammans med Str., närmare bestämt på Rügen och där troligen på godset Ventz med koppling till namnet Platen, då R själv skriver att de var inkvarterade hos en f.d. ryttmästare Platen på Ventz i 2 veckor och hade det ”trefligt”. Det kan också vara så att Strussenfelt medverkade till att R blev fältskär, då han sedan länge funnits vid skånska husarerna där R hamnade.

Bland anledningarna att kalla Strussenfelt för gynnare i negativ mening finns nedanstående i några olika källor. Detta tillhör ett senare skede men R nämner inget kring detta som han torde fått reda på ändå på något sätt.

Var för sin bekantskap med general Pechlin misstänkt för medvetenhet om konung Gustaf III:s mord och därför tagen i förhör.

Jacob Gustaf de la Gardie misstänktes för konspiration av kronprins Carl Johan i december 1812 pga ...ett brev från en ryttmästare M. Strussenfelt i Skåne, vari denne begärde hans rekommendationer med anledning av en resa, som han stod i begrepp att göra till f. d. drottningen i Bruchsal. De la G. säger sig ej ha velat oroa kronprinsen med denne »galnings fantasier» utan låtit brevet ligga.

Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister skriver i Anteckningar och minnen ...en viss ryttmästare vid skånska husarerna vid namn Strussenfelt, ett slags fantastisk lärd narr, hvars dåliga affärer genom en crapuleux lefnad i Stockholm blefvo ännu mer försämrade.

Det som slutligen fick Strussenfelt att lämna Sverige för Parma i Italien 1822, var förmodligen ekonomiska bedrägerier, vilket också är innebörden av den term som T-Wachtmeister använder.

Utdrag ur Johan Rabbéns lefnadsanteckningar IV:a

Fjerde stycket

Mina krigsminnen från 1807

 

Såsom anställd underläkare eller, som fullmakten lydde: E. Ord. bataljonsfältskär, beordrades jag att till vår dåvarande andel i Pommern åtfölja de tvenne s.k. fältsqvadron af Skånska husarerne. Alla afgingo på köpmansskutor från Ystad den 10:de Mars 1807.

Slumplyckan ville att jag kom på den minsta och minst välseglande, och blef sist inskeppad. Kommen till sjöss, uppväxte en storm med knapp vind, och till följe deraf nåd vi ej landstigningsstället, Pertsredd? vid Rügen, hvarken den dagen eller de 2:ne följande dagarna, emedan vi mot aftnarna måste, af fruktan för bränningar i mörkret, styra kosan tillbaka åt skånska vatten, och sedan i dagningen omigen. De andra fartygen, som fått försprång, nådde målet redan första dagen. Fjerde dagen med mera gynnande vind och en labber kultje förde oss till bestämda landningsstället, som inträffade den 14 Mars, eller samma dag då Cardell företog sitt dåraktiga anfall på en fransk redutt, hvarvid mycket folk förspilldes, isynnerhet af Elfsborgs regemente.

Under det Cardell var i anmarsch inkastade fransmännen förstärkning i redutten, men skott derifrån aflossades ej förrän Cardell med sina män nedstigit i grafven, som omgaf redutten, i hvilken ännu icke fanns vatten. Att skjuta uppifrån eller öfver vallen på svenskarne i grafven blef naturligtvis ganska lätt, och motstånd i vår ställning ej tänkbar. Meningen, som var att storma, var till den grad illa beräknad, att den låg i strid mot sunda förnuftet. Då nu meningen gälde att löpa storm, hvarför kringgicks icke redutten för att kunna intränga på ingångssidan. För öfrigt hade i allt fall ingenting dermed vunnits.

Fransoserne innehade, utom Stralsund, hela fasta landet, och ditåt var ej rådligt att gå, hvarföre landstigningen skedde på Rygen, hvilken ö ännu var i vårt våld. Under stormen på hafvet föllo många hästar omkull, hvaraf fem blefvo af de ännu stående ihjältrampade. Hästarna voro ställda i två rader, vända med hufvuden inåt en längsgående krubba, hvilken, om den händelsevis lossnat, hade hela lasten, bestående af hästar, ramlat åt ena sidan, och sålunda allt förlorats.

Under fjerde dagens behagligare väder upphunnos vi af en engelsk krigsbrigg, som sände en kula efter oss, hvilken föll ett stycke akter ut; men egelsmannen nöjde sig ej dermed, utan skickade snart en annan, som strök styrbord ett par alnar från relingen. Hennes ljud var nykommet, och väckte tanken på mera sådant en annan gång. Vår skutskeppare, ej beredd på dylikt äfventyr, fick emedlertid brådtom för att visa sin flagg. Engelska kaptenen, som förde en snällseglare, hade snart hunnit oss, och nu så mycket förr, som vår skeppare måste dreja bi. Kaptenen kom nu ur en liten båt om bord för att visitera lasten. Sedan han sett hästarne, fann han sig belåten, och berättade att han legat utanför Danzig men måst begifva sig undan för fransmännen, som nu belägrade den befästade staden. Denne kaptens förfarande mot oss är ingen ovanlig engelsk metod. Ingen försyn.

På Rygen blefvo vi inqvarterade. Snart råkades ryttmästare Strussenfelt och blef jemte honom inqvarterad hos en f.d. Ryttmästare Platen på Venz?, hvilken tjent vid samma regemente. Vistandet der var trefligt och varade till den förste April då order kommo till uppbrott för att gå öfver till Stralsund.

Marskalk Mortier (sedan Hertig af Treviso, som blef ihjälskjuten vid Fieschis attentat mot Ludvig Philip) hade i Februari inryckt i Pommern och belägrade Stralsund, men fick under tiden af Napoleon ett annat uppdrag och belägringen skulle för en tid upphäfvas, hvarföre han strax drog större delen af sin styrka ur Pommern och gaf befallning åt de qvarvarande att också snart lämna hela landet. Svenskarna i Strals, härom underrättade ryckte ut med hela styrkan, angriper den svagare franska hären, slår densamma, fast med svårighet, och förföljer den till Pasewalk, hvarest den gjorde halt på allvar.

De 2:ne sqvadroner, jag från Stralsund åtföljde, togo, enligt order, en omväg till Lvits? För att rensa landet från fienden, som då redan var borta. Dessa sqvadroner deltogo således icke i den föregifna segern, hvilken så högtidligt firades med lofsånger i Sverige.

Men glädjen blef ej långvarig, ty redan d. 16 April anföllos svenskarne af marskalk Brune (som aflöst Mortier) och blefvo efter vanligheten slagna, samt återigen förpassade inom vår gräns, med undantag af Cardells brigad som blef afskuren utan att deltaga i dagens äfventyr. Armfelt förde hufvudstyrkan och blesserades i benet, hvarefter Vegesack erhöll befälet och blef blesserad i halsen. Snart derefter afslöts stillestånd emellan vår generalguvernör grefve von Essen och den franska marskalken.

Apotekarelev blir läkare

Tittar man lite närmare på vilka som finns runt R i Vasa lika väl som i Karlstad, dit han beger sig efter trivialskolan, så förefaller det vara söner från apotekarsläkterna Kantzau och Radeloff som haft inflytande på honom. Båda dessa släkter finns vid denna tidpunkt representerade på båda ställena.

1797 skrivs Johan Rabbén in i kyrkböckerna som apotekarelev hos Carl Gustaf Stork i Karlstad. Då jag inte sett någon dokumentation rörande R från trivialskolan så är detta därmed första kända noteringen med nytaget efternamn. Här befinner sig redan Johan Christian Kantzau med rötter i Wasa dit han senare återvänder 1801 för att överta faderns rörelse där. Han gifter sig 1804 med en dotter till apotekare Radeloff i Karlstad född i Wismar. Pappa Kantzau var, liksom apotekare Stork, född i Stralsund, vilket i mina ögon stärker antagandet att apotekarsläkterna hade inflytande över yrkesvalet. 1802 lämnar R också Karlstad och skrivs in 29 september vid Lunds universitet som Johan Rabbén, Vermelandus.

Det finns några saker som pekar på att han fortfarande avser att fullfölja sin apotekarkarriär när han kommer till Lund. Dels finns uppgifter om att han studerat kemi dels kommer en kammarherre Strussenfelt så småningom in i bilden och förändrar förutsättningarna genom att gå in som sponsor av hans läkarutbildning, med en "penning-försträckning". Därmed gör han det möjligt för R att fullfölja en läkarutbildning. Det är oklart när målsättningen ändrades men den 19:e juni 1807 undertecknas, i Greifswald, en militär rulla för "Kong. Skånska Husar Commenderingen i Pomern". I rullan under rubrik Staben ingår bataljonsfältskär Joh: Rabén. Detta talar för att han vid det laget åtminstone borde ha kommit en bit på väg i sin läkarutbildning.

De närmast kommande åren präglas av oron runt landets gränser. I Svenska Pommern går det inget vidare sett med svenska ögon då samtliga svenska soldater lämnar Pommern under hösten. Detta innebär att han förmodligen är tillbaka i Skåne vid årsskiftet 1807/08 då fransmännen övertar styret. Åter i Sverige blir han sedan sjukhusläkare vid Södra armén där den stora fienden är lantvärnssjukan. Manfallet har beräknats till 400 döda bara i Skåne under perioden april till december 1809. Sjukdomar som rödsot, tyfus och malaria härjade hårt och var därmed också vad R som läkare hade att kämpa med.

Det är mot den bakgrunden man ska se följande episod. Efter kriget kom det klagomål angående R's ”distribuering av medikamenter” (överförskrivning skulle det väl kallas idag) och man yrkade att han skulle betala en betydande summa. Han visade handlingarna för en vän, professor Ebbe Bring ansedd praktisk jurist, och bad om råd. Bring läste genom handlingarna och skrev ett digert svar. Då R insåg att han skull vara tvungen att renskriva allt, eller vara tvungen att betala någon för att göra det, tog han bunten och återsände den med det korta meddelandet ”Jag återbetalar, på min själ, icke ett runstycke – Johan Rabbén”. Därmed var saken utagerad.