Följande
klipp är hämtat från Osbergs beskrivning av ritmästare Arfwidsson
i Lund. A. dog 1831 vilket placerar dessa aktiviteter senast under
1820-talet.
 |
Utdrag från Osberg
|
Det
råder ingen tvekan om att R ägnade en del av sin tid åt att
dressera jakthundar. Inspiration och information fick han från en
tysk jägmästare som kom till Trolleholm tidigast 1810 och dog där
1830. Det är också han som fått låna ut sitt namn till den titel,
Mierke,
eller konsten att dressera hönshunden,
som R gav sin bok. Den kom först ut 1831 men kom sedan i flera
upplagor och fanns därmed i många jägares bokhyllor. Utan att ha
läst boken så gissar jag att det R själv berättar om dressyr, i
kapitlet om Ehrengranat, påminner om innehållet i boken.
Ytterligare
ett tecken på hans jaktintresse är nedanstående diplom av den 3
Maj 1836 där han kallas ”Medlem
av Zoologiska Jägare Sällskapet”.
 |
Diplom
|
Beträffande
jakt vid denna tid har senare följande skrivits: ”Tiden från 1789
och de tre första decennierna in på 1800-talet har kallats
”förfallets tid” i den svenska jaktens historia. När jakten
plötsligt var fri att bedrivas av var och en som ägde jord var det
som om sekler av hämmad jaktlust och bitterhet över kungahusets och
adelns jaktprivilegier utlöste en fullkomligt hämningslös massaker
på viltet.”
Förhållandena
i Skåne kan av historiska skäl sett något annorlunda ut än för
riket i övrigt. Det var hur som helst vid denna tid R's och
Arwidssons jakt ägde rum. Det förefaller troligt att de hade
överenskommelse med markägare för jakt på småvilt som dessa
vanligtvis inte var speciellt intresserade av.
Man
kan fråga sig om jägarna hade samma romantiska uppfattning om sina
utfärder som Osberg men omväxling och avkoppling erbjöd säkert
dessa utfärder.
Efter
slutad skolgång i Kristianstad kom Palm 1825 till Lund där han fick
en vän och gynnare i läkaren Johan Rabbén. Denne bekostade hans
studier i teckning för ritmästaren vid LU Anders Arvidsson.
Så startar en kortfattad
biografi över Palm. Rabbén sponsrade alltså konstnären
Palms studier i Lund. I Lund AI:16 framgår att Palm är skriven
intill Rabbén tillsammans med ytterligare 2 gossar. Även ritmästare
Arvidsson som undervisade Palm är under denna tid skriven på samma
ställe som Rabbén (No 213). Denna fastighet som tycks fungera som
ett slags elevhem vid denna tid, ägdes tidigare av factor Borg. Den
övertogs emellertid av Stäck, finns fortfarande kvar och kallas
följdaktligen Stäket.
Palm flyttar vidare till
Stockholm 21 okt 1828 efter 3 år för att fortsätta sina
konststudier i Stockholm. Den 20:e april 1839 besvarar R ett brev
från Palm där det framgår att han fått ett brev från honom
daterat 17 dec. året innan. Båda berättar i sina brev att de
blivit utsatta för stöld. För R:s del till ett värde av 75 rdr
rmt vilket han beskriver som kännbart men inte ruinerande. Sedan
försöker R övertala Palm att besöka Skåne och erbjuder rum och
hämtning från lämplig hamn. Slutligen ber han Palm att framföra
ett tack till professor Kraft med anledning av en middag han bjudits
på, oklart när och var. R befinner sig när han skriver brevet på
godset Skarhult och adresserar Palm med Barnhus Trädgårdsgatan 19 2
tr Stockholm.
I december 1851 lämnar Palm
Rom där han vistats runt 10 år efter att under en tid rest runt i
Europa, och beger sig till Paris. Dit anländer senare ett brev från
hans konstnärskollega Blommér som Palm högst troligt träffat i
Rom tidigare då Blommér vistas där under denna tid. Brevet
avhandlar i huvudsak synpunkter på allmänna förhållanden i
Sverige som tydligen intresserar dem båda. Blommér avlider i Rom
drygt 1 år senare.
På hösten 1851 reser även
Rabbén till Frankrike. Hans avsikt med denna resa är inte känd. R
säger själv, i sina efterlämnade anteckningar, att resan gick till
södra Frankrike och Italien. Det förefaller emellertid vara mer än
en slump att detta sker samtidigt med att Palm åker till Paris. Båda
dessa herrar förblir också utomlands fram till hösten 1852.
En
sak som är intressant ur en mer personlig synvinkel med denne Palm
är att han bildar en brygga mellan min och min hustrus släkter då
Blommér liksom Rabbén är barn till anor i våra respektive anträd.
Då våra släkter varit geografiskt åtskilda finns inte så många
beröringspunkter mellan våra respektive släkter.
Hos
ritmästare Arvidsson fanns åren strax innan Palm kom dit en annan
blivande konstnär vid namn Magnus Körner. Senare, under 1830-talet,
kommer Körner att ha Blommér hos sig som elev. Arvidsson hade även
jaktintresset gemensamt med R vilket N.P. Osberg berättar om.
Möjligen är det från honom som följande anekdot härstammar,
återgiven enligt Palmborg.
Ett
prof på hans skicklighet redan då han var elev hos Arfvidsson, vill
jag till slut omtala. Strax före ett besök, som Rabbén en dag
gjorde hos Arfvidsson, hade en af Körner i aquarell målad tafla
föreställande en rapphöna i narurlig storlek blifvit ställd på
golfvet i ena hörnet af rummet. Rabbéns hund gjorde genast stånd
för bilden, som om den var lefvande. Det bästa videtur målningen
kunde erhålla.
