Befordringsvägars besvärligheter

Under ovanstående rubrik beskriver Nils Palmborg hur det kan gå till i akademiska kretsar för ca 200 år sedan. Kärnan i dokumentationen är ett antal brev som Tegnér skrivit där han tar strid för Rabbéns sak. Själv har R noterat följande:

”På den tiden betydde latintalande vida mer än saken, hvarom behandlades. Att jag ej hade mycken färdighet i romerska språkets talande hade någon konsistorieledamot förmärkt, och för den skull blef det af vigt att dervid fästa avseende, alldenstund tidens sed så fordrade. Den afhandling – de scrofulis – som af senatus academiae skulle pröfvas, hade tillförne af medicinska fakulteten blifvit i högsta grad lofordat.”

Konflikten gällde alltså huruvida det var viktigt att en professor i praktisk medicin kan tala bra latin eller inte. När det gällde de praktiska medicinska kunskaperna så förefaller R ha ett tydligt försprång med sina erfarenheter. Formellt ingick det talade latinet i universitetets krav men hade så sakteliga börjat tummas på i vissa fall när språket var av ringa värde. Så småningom försvann det talade latinet helt som krav utom i sitt eget språkliga sammanhang.

Konflikten innehöll bland annat anklagelser gentemot Tegnér att det för honom skulle vara en kamratangelägenhet. Oavsett om detta hade betydelse för saken eller inte så visar det på att de två högst sannolikt umgåtts under en period fram till 1817 när Tegnér skriver detta. Frågan eskalerade och till slut ingrep Kungl. Majt via kansler för att gjuta olja på vågorna och till en del även försvara R's ära.

Palmborgs mer detaljerade beskrivning av ovanstående händelse innehåller även huvuddragen i R's liv för att visa vilken mångfasetterad person han var. Däremot verkade inte akademiska strider om titlar (och löner) vara hans livsluft eller med Essen-Möllers ord ”...hans kynne (låg) icke för strider utan han föredrog ett resignerat stillatigande.” Detta bidrog möjligen till att R's ekonomi åtminstone tidvis var ansträngd.

Troligen var det också av trängda ekonomiska skäl han i september 1830 sökte tjänst som klockare i Lövestads och Fogeltofta församlingar. Hans ansökan innehöll ett förbehåll, då han ville ha en stand-in för att klara sångkraven, vilket överklagades av andra sökande. Senare återtog han sin ansökan men detta illustrerar hans situation där en klockartjänst är ekonomiskt fördelaktig jämfört med universitetsjobbet.

Palmborg avslutar med en bestämmelse ur Lunds akademis konstitutioner som gällde vid ovanstående tillfälle och var lika gammal som den bestämmelse striden gällde: ”Om någon Professor låter märka lust till träta och oenighet och efter en annan påminnelse icke vill rätta sig, så skall densamme androm till exempel ifrån tjänsten removeras.” Palmborgs slutsats blir att akademin skulle åderlåtas kraftigt om regelverket följdes till punkt och pricka.

Det bör kanske påpekas att tvister i befordringsfrågor inte var helt ovanliga. Enligt Elof Tegnér är dessa frågor ”...sedan gammalt den svaga punkten i våra universitets organisation”.

Ett par år efter ovan refererade konflikt kring tjänstetillsättningar annonseras angående efterträdare på en professur i Uppsala där Pehr von Afzelius avser att dra sig tillbaka. Detta är första gången man annonserar i tidningar vilket även fördröjer tillsättningen.

När det gick till omröstning fanns tre namn på förslag: Zetterström, Romansson och Rabbén. Enligt Kardell lobbade föregångaren Afzelius mot Zetterström trots (eller på grund av?) att han i många år varit ersättare för honom. Motståndet hade emellertid ingen effekt på beslutet då detta innebar att han ändå fick tillträda professuren på hösten 1820. Som framgår av R´s egen berättelse var hans ansökan ett sätt för Z. som han kallar ”min vän”, att bli av med en annan konkurrent, Hvasser. Ett brev från Z, daterat 1820, som finns i samlingarna efter R berör detta. Det är oklart om omständigheterna i Lund något år innan haft inflytande på detta val.

För Jämlands och Frösö/Östersunds del har Zetterström betytt att man fick tillgång till ett stort bibliotek några år efter hans död 1829. Han har också fått låna ut sitt namn till den nuvarande samlingen av gamla böcker som följaktligen kallas Zetterströmska samlingen. I samlingen ingår idag bland annat Rabbéns arbete som nämnts tidigare – de scrofulis- fast på svenska och heter då ”Om skroflernas orsaker och dietetiska behandling” som utgavs 1819 dvs mitt emellan de relaterade befordringsmöjligheterna.

Efterlämnade personliga handlingar

R:s efterlämnade papper finns arkiverade som två skilda poster på Lunds Universitets bibliotek, LUB. Den ena posten innehåller de brev han själv sparat, den andra hans samling av intyg, betyg, inrikes pass, etc. och, inte minst, hans biografiska notiser.

Breven, drygt 150, är sorterade på 75 avsändare. Bland avsändarna hittar man en hel del av den tidens ledande personligheter inom diverse områden. Efter att, som hastigast, bläddrat i ett fåtal har jag dragit slutsatsen att det stora flertalet är av formell natur, dvs att de rör hans arbete som läkare/universitetslärare och rådgivare i jordbruksfrågor. Dessutom finns några från hans mor och syster i Finland. När det gäller kontakterna med modern så har de skett genom ett ombud vid namn Renström som även varit skolkamrat till R. Denna omväg troligen pga bristande skrivkunskap hos modern. Modern är brevets jag, vilket kanske inte är så konstigt, däremot är det svårt att frigöra sig från att ombudet filtrerat språket så att det blivit mer högtravande än det annars skulle ha varit. Jag avser att återkomma med en lista över avsändare.

De positiva milstolparna i karriären finns representerade i den del som innehåller bl.a. betyg. Själv uppehåller han sig gärna vid de negativa sidorna i sina ”biographiske notiser”. Denna del av hans handlingar är inte lätt att följa. Om vi börjar med det positiva så är dessa notiser indelade i fem avsnitt vilket skapar ordning i form av en huvudstruktur. Sedan faller det isär.

Över många av sidorna går en vertikal linje som mer än antyder att innehållet är ersatt med något nytt. Så är också vanligen fallet. Förändringarna kan vara små och kosmetiska men även något mer omfattande. Som lök på laxen ligger sedan sidorna inte i ursprunglig kronologisk ordning, vilket gör det besvärligt att återskapa. Huruvida oordningen fanns redan när handlingen kom till arkivet eller om den uppstått där vet jag inte. En anledning till att dessa notiser över huvud taget finns, eller till att de omarbetats, kan vara att R publicerade en artikelserie om sina ungdomsminnen i Lunds Veckoblad 1863, detta enligt N. Palmborg. Detta är också ungefär den tid då hans notiser tillkommer, det kan man sluta sig till mha de referenser till händelser i omvärlden som finns på något ställe.

Den återgivning av hans ”biografi” som löper här parallellt på bloggen är alltså till delar ett pussel lagt av flera bitar som kan vara utbytbara. Jag har försökt välja de bitar som har mest information. Sedan har jag försökt följa ursprunget så långt möjligt. Svårtydda ord som jag ändå skrivit ett förslag som jag tror på har ett ? efter sig. Om jag inte ens har ett förslag så ersätts ordet av ???.

Min tolkning av R:s biografiska anteckningar har inte skett på plats. Av flera skäl så valdes att fotografera berört material för vidare bearbetning senare. Därvid uppstod en sekvens bilder som överensstämmer med ordningen i arkivhandlingen. Därefter fördes informationen över på dator (ordbehandlare) så troget ursprunget som möjligt tillsammans med informationen om vilken bild som var aktuell. Utifrån detta har sedan de sidor som syns i bloggen skapats. Därvid har ett fåtal mindre åtgärder vidtagits för att höja läsbarheten. Uppdelning i mindre avsnitt med hjälp av bokstäver ser jag även den som en mindre åtgärd. Ingen medveten förändring gjordes på textmaterialet.

Barndomen i Österbotten

Johan föddes 14 dec 1780 på Rabb-hemmanet i byn Wassor som ligger i Kvevlax församling strax norr om Vasa. Rabb var moderns föräldrahem medan fadern var från Warg-hemman i Västerhankmo också det i samma församling. 1783 födde föräldrarna Anna och Anders en syster vid namn Lisa Maria. När Johan var nio år dog hans far. Några år senare gifter modern om sig och han får därvid en Örn som styvfar. Han kommer alltså från Örn-hemmanet i samma församling.

Någon allmän skolplikt fanns inte däremot förutsattes föräldrar i samarbete med kyrkan tillse att barnen lärde sig läsa. Här fanns ett gemensamt intresse mellan kyrka och föräldrar. Kyrkans önskemål att sprida religiösa idéer, dvs att kunna läsa deras skrifter som normalt var de enda allmänt spridda, innebar att barnen lärde sig läsa. Att hjälpligt behärska de fyra räknesätten gjorde det också enklare att klara vardagliga uppgifter. Klockaren eller ibland någon avdankad soldat brukade hålla i det mesta av lärarrollen. Husförhöret var prästens verktyg för att kontrollera hur väl uppgiften utfördes.

Hur kom det sig att bondpojken från Rabb-hemmanet hamnade i trivialskola? Inte bara kyrkan utan samhället som helhet har hela tiden ett behov av att hitta dugliga kandidater till olika funktioner. Prästen eller någon under hans kontroll kunde under ovanstående process se vem som skulle kunna vara lämpad för vidareutbildning. Därefter diskutera detta med föräldrar och se om det var möjligt frigöra vederbörande från produktivt arbete hemma som var vanligaste alternativet.

Tillsammans med sin nya man får paret ytterligare tre barn men redan samma år som det första av dom föds, så är det aktuellt för Johan att börja sin skolgång i Vasa. Han förs in som styvson i husförhörsboken men utan förhörsanteckningar från 1794 och därefter. Däremot har i efterhand noterats delar ur Johans akademiska karriär och hans död. Även i födelseboken har man gjort på motsvarande sätt.

Kyrkans behov av skolade män, för det var män det handlade om, visade sig några generationer tidigare inom släkten. En bror till Johans farfar följde den banan och levde till efter J kommit till Lund. Han tog sig namnet Wargelin, fanns i en grannförsamling och skulle mycket väl kunnat vara en faktor av betydelse för Johans utveckling, som förebild, men också med en möjlighet att mera direkt kunna påverka honom när han såg att det fanns potential.

När det gällde Johan Andersson Rabb som han alltså borde kallas så är det möjligt att han hade nära släktingar i Vasa där han kunde inkvarteras billigt. Det är inte mer än ca 15 km från hemmet men ändå lite för långt för att gå varje dag. Det var också vanligt att äldre änkor och ogifta kvinnor kunde förtjäna sitt uppehälle med att hyra ut rum och sköta hushållet för skolgossar. Så skedde för Runeberg, författare till ”Fänrik Ståls sägner”, några år senare. Ett epos vi återkommer till med tanke på vad som hände i dess trakter mellan Runebergs och Johans tid i Vasa.

Trivialskolan som länge varit anpassade till prästutbildning hade nu, när Johan börjar 1794, kommit en bit på att anpassas till andra karriärvägar. Han tillgodogör sig sannolikt utbildningen väl för i Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män, som utkom 1846, noteras "...läste den lärgirige gossen under mycken berömmelse för flit i Wasa trivialskola" . När han slutar i trivialskolan har han bestämt sig för att bli apotekare. Enligt N. Palmborg skriver R själv att han hamnade som apotekarelev i Karlstad av ”en egen händelse” utan ytterligare motivering. Med egen menar han troligen speciell. På samma ställe noterar Palmborg även att det var trivialskolans rektor som tyckte Rabb var för kort och förde in namnet Rabbén i skolans papper. Då Johan själv inte ändrade det senare får vi anta att han accepterade det som sitt.