Rabbéns bostäder i Lund

Det är oklart var Rabbén bodde under de första åren i Lund efter sin ankomst 1802. Det förefaller vara under tiden fram till hans militära läkargärning som Retzius och Strussenfelt stöttar honom, möjligen även i bostadsfrågan. Det är även oklart när och i vilken form Norberg gav honom stöd.

Första gången Rabbén finns kyrkobokförd i Lund förefaller vara i Domkyrkoförs., Krafts rote, Fastighet No 79 enligt husförhörslängd AI:6 s.162, 1815-1820. Aktuell fastighet ägdes av E. Z. Munck af Rosenschöld, dvs säga samma person som engagerade R som ersättare vid Ramlösa vid flera tillfällen, och var enligt en karta från 1866 belägen på Mårtenstorgets östra sida.

Runt 1820 återfinns R i Stäket (Lund AI:12 s.24 (1821-25), AI:20 s. 25 (1830-1835)) som då enligt uppgift ägs av ”factor Borg” men fått sitt namn av en tidigare ägare Stäck. Huset är från 1500-talet och kallas även Fru Görvels hus efter en ännu tidigare ägare. Stäket återfinns med No 213 på ovanstående karta och hör därmed till Drottens rote. I samma fastighet återfinns, samtidigt med R, ritmästare Arvidsson samt några elever. Ritmästaren var ju även R's jaktkamrat.

1838 flyttar R till No 82 (Krafts rote) som vid denna tidpunkt ägs av baron Bennet (Lund AI:22 s.320 (1836-43)). Denna fastighet låg i kvarteret mellan Mårtenstorget och Botulfsplatsen. Där finns idag Lunds saluhall.

Knappt tio år senare återfinns R i fastighet No 21 (Lund AI:32 s.75 (1847-52)). Att döma av den karta som omtalats tidigare skall denna fastighet ha legat alldeles söder om Universitetshuset vid Kyrkogatan dvs i norra delen av parken norr om domkyrkan. Detta var vid den tiden ena hörnet av kvarteret som inrymde gamla Botaniska Trädgården. I detta hus* fanns då ett flertal av akademiens professorer. Här bor han troligen fram till sin död. Vid sin död befinner han sig emellertid på Dybäcks gård där han vistades mycket under sista tiden i livet. Det torde därmed vara här i hans Lundalägenhet som bouppteckning förrättades. Kvarteret löstes in av universitetet i två etapper i mitten på 1800-talet och kom att rivas 1881.

*) Huset är troligen detsamma som det omtalade Härbärget.

Rabbéns jaktintresse

Följande klipp är hämtat från Osbergs beskrivning av ritmästare Arfwidsson i Lund. A. dog 1831 vilket placerar dessa aktiviteter senast under 1820-talet.

Utdrag från Osberg
 

Det råder ingen tvekan om att R ägnade en del av sin tid åt att dressera jakthundar. Inspiration och information fick han från en tysk jägmästare som kom till Trolleholm tidigast 1810 och dog där 1830. Det är också han som fått låna ut sitt namn till den titel, Mierke, eller konsten att dressera hönshunden, som R gav sin bok. Den kom först ut 1831 men kom sedan i flera upplagor och fanns därmed i många jägares bokhyllor. Utan att ha läst boken så gissar jag att det R själv berättar om dressyr, i kapitlet om Ehrengranat, påminner om innehållet i boken.

Ytterligare ett tecken på hans jaktintresse är nedanstående diplom av den 3 Maj 1836 där han kallas ”Medlem av Zoologiska Jägare Sällskapet”.





Diplom



Beträffande jakt vid denna tid har senare följande skrivits: ”Tiden från 1789 och de tre första decennierna in på 1800-talet har kallats ”förfallets tid” i den svenska jaktens historia. När jakten plötsligt var fri att bedrivas av var och en som ägde jord var det som om sekler av hämmad jaktlust och bitterhet över kungahusets och adelns jaktprivilegier utlöste en fullkomligt hämningslös massaker på viltet.”

Förhållandena i Skåne kan av historiska skäl sett något annorlunda ut än för riket i övrigt. Det var hur som helst vid denna tid R's och Arwidssons jakt ägde rum. Det förefaller troligt att de hade överenskommelse med markägare för jakt på småvilt som dessa vanligtvis inte var speciellt intresserade av.

Man kan fråga sig om jägarna hade samma romantiska uppfattning om sina utfärder som Osberg men omväxling och avkoppling erbjöd säkert dessa utfärder.



Konstnären Gustaf Wilhelm Palm

Efter slutad skolgång i Kristianstad kom Palm 1825 till Lund där han fick en vän och gynnare i läkaren Johan Rabbén. Denne bekostade hans studier i teckning för ritmästaren vid LU Anders Arvidsson. Så startar en kortfattad biografi över Palm. Rabbén sponsrade alltså konstnären Palms studier i Lund. I Lund AI:16 framgår att Palm är skriven intill Rabbén tillsammans med ytterligare 2 gossar. Även ritmästare Arvidsson som undervisade Palm är under denna tid skriven på samma ställe som Rabbén (No 213). Denna fastighet som tycks fungera som ett slags elevhem vid denna tid, ägdes tidigare av factor Borg. Den övertogs emellertid av Stäck, finns fortfarande kvar och kallas följdaktligen Stäket.

Palm flyttar vidare till Stockholm 21 okt 1828 efter 3 år för att fortsätta sina konststudier i Stockholm. Den 20:e april 1839 besvarar R ett brev från Palm där det framgår att han fått ett brev från honom daterat 17 dec. året innan. Båda berättar i sina brev att de blivit utsatta för stöld. För R:s del till ett värde av 75 rdr rmt vilket han beskriver som kännbart men inte ruinerande. Sedan försöker R övertala Palm att besöka Skåne och erbjuder rum och hämtning från lämplig hamn. Slutligen ber han Palm att framföra ett tack till professor Kraft med anledning av en middag han bjudits på, oklart när och var. R befinner sig när han skriver brevet på godset Skarhult och adresserar Palm med Barnhus Trädgårdsgatan 19 2 tr Stockholm.

I december 1851 lämnar Palm Rom där han vistats runt 10 år efter att under en tid rest runt i Europa, och beger sig till Paris. Dit anländer senare ett brev från hans konstnärskollega Blommér som Palm högst troligt träffat i Rom tidigare då Blommér vistas där under denna tid. Brevet avhandlar i huvudsak synpunkter på allmänna förhållanden i Sverige som tydligen intresserar dem båda. Blommér avlider i Rom drygt 1 år senare.

På hösten 1851 reser även Rabbén till Frankrike. Hans avsikt med denna resa är inte känd. R säger själv, i sina efterlämnade anteckningar, att resan gick till södra Frankrike och Italien. Det förefaller emellertid vara mer än en slump att detta sker samtidigt med att Palm åker till Paris. Båda dessa herrar förblir också utomlands fram till hösten 1852.

En sak som är intressant ur en mer personlig synvinkel med denne Palm är att han bildar en brygga mellan min och min hustrus släkter då Blommér liksom Rabbén är barn till anor i våra respektive anträd. Då våra släkter varit geografiskt åtskilda finns inte så många beröringspunkter mellan våra respektive släkter.

Hos ritmästare Arvidsson fanns åren strax innan Palm kom dit en annan blivande konstnär vid namn Magnus Körner. Senare, under 1830-talet, kommer Körner att ha Blommér hos sig som elev. Arvidsson hade även jaktintresset gemensamt med R vilket N.P. Osberg berättar om. Möjligen är det från honom som följande anekdot härstammar, återgiven enligt Palmborg.

Ett prof på hans skicklighet redan då han var elev hos Arfvidsson, vill jag till slut omtala. Strax före ett besök, som Rabbén en dag gjorde hos Arfvidsson, hade en af Körner i aquarell målad tafla föreställande en rapphöna i narurlig storlek blifvit ställd på golfvet i ena hörnet af rummet. Rabbéns hund gjorde genast stånd för bilden, som om den var lefvande. Det bästa videtur målningen kunde erhålla.