Brev till Esaias Tegnér 1832, tillägg

Jag återkommer härmed till Rabbens brev i samband med Hilda Gustafva von Schwerins död på Hjularöd. Där skrev han, förutom att fadern Carl Gustaf von Schwerin uppges sakna all människokännedom, följande:

Den saliga förtvinade under sina senare år ensam uti fadershuset, hvilket ständigt varit och förblir fullt af obehagliga egenheter, till ex. herskande Sultaninnor af nedrig härkomst med svarta själar, samt andra favoriter af likartad natur och otaliga andra besynnerliga förhållanden. Om slumpen någon gång förde en bättre sinnad person i huset, blef denne snart blottställd för förföljelse; de närskyldaste derifrån ej undantagna.

Då R vänder sig till en biskop med dessa formuleringar så har jag inte kunnat låta bli att fundera på vad dessa baserar sig på. Den enda grupp som detta skulle kunna appliceras på torde vara judarna. Detta grundar jag bl.a. på nedanstående.

Sten Hidal skriver i en recension av Judarna i Sverige av Hugo Valentin. (www.signum.se)
Esaias Tegnérs brev ger många exempel på hur en högt bildad person med rötter i upplysningstiden kunde se en stor fara i den judiska invandringen. Valentin nämner inte dessa brev (förmodligen därför att de inte hör till den offentliga historien), men väl hur Tegnérs biskopskollega i Karlstad, C A Agardh, 1856 i en vida spridd bok i judarna såg en nationell fara.

I Esaias Tegnér Samlade skrifter sjunde delen 1831-1835 av E. Wrangel och F. Böök får man detta bekräftat. Vid sökning på judar/judisk erhölls femton träffar i brev och nedskrivna tal, där judar som kollektiv omnämns i mindre smickrande sammanhang. Dessa tillkom också åren runt brevet i fråga.

Biskop Tegnérs åsikter var troligen inte okända för R som också kan ha delat dessa. Han såg kanske denna åsiktsgemenskap som en möjlig väg att övertala honom att fullfölja önskemålet i brevet. Detta är i mina ögon, trots sina osäkerheter, en rimligt antagande och borde kunna gå att beläggas när det gäller situationen på Hjularöd.

Sten Hidal har (2013) en i sammanhanget intressant position. Han är både sekreterare i Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund och ordförande i Tegnérsamfundet.

Fänrik Ståls sägner

Och öfverstelöjtnant Drufva han stod

Bekymrad nu:

"Här dugde ej att ha sprucket mod,

Det brast itu.

Nu ser jag fienden rycka an,

Mångdubbelt starkare kommer han,

Och order har jag att stanna

Och slåss till min sista man.

Och hade jag helst vid kanonerna där

En veteran,

En man, som vant sig att bruka gevär,

En krutsprängd fan;

Men nej, en yngling, spenslig och fin,

En femtonåring, en gref Schwerin

Skall svara för batteriet,

Hvad håller en sådan för min?"

Runebergs diktsamling, med namn som rubrik anger, handlar om det krig som slutgiltigt avskiljde Finland från Sverige. Vid midsommar 1808 hade ryssarna avancerat till området runt Wasa och Kvevlax. Svenskarna gjorde där ett misslyckat försök att driva ut ryssarna från Wasa. I mitten på september stod ett slag i Oravais ca 3 mil NO om Kvevlax som satt sina spår i en av dikterna. Dikten som startar som ovan heter Wilhelm von Schwerin och handlar om ett hjältemodigt 15-årigt befäl vars liv slutar här. Denna Wilhelm startade sitt korta liv på Erstaviks Gård som son till Lovisa Charlotta af Petersens.

Omkring 1970 kom också Erstaviks Gård att bli mitt hem i samband med att min far fick jobb där. Flyttlasset kom därvid att gå från Dalby till ett k-märkt hus beläget ca 100 m från Erstaviks herrgård där Magnus af Petersens då fortfarande residerade. Det innebär att jag, vid den tiden ovetandes, vistats mycket i R:s hemstad Lund för att sedan flytta till en ort med en annan typ av knytning till R:s födelsetrakt. Detta via Wilhelm von Schwerin som alltså har sin motsvarighet i verkligheten och inte endast är en uppdiktad person. R hade också, i sitt värv i Skåne, kontakter med släkten Schwerin vilket framgår av ett par tidigare inlägg. (Använd namnlistan till höger för sökning.)

Som för att ytterligare länka ihop detta så gifter sig Vilhelm von Schwerins syster med Carl Johan Hallenborg. Samma Hallenborg inleder ett par brev från Svaneholm till R kort före sin död 1859 med ”Min käre bror”. Han gratulerar i ett av breven R till utmärkelsen ”Riddare av Nordstjärneorden”. Magnus Hallenborg, son till den föregående, adresserar R med ”Min käre farbror” och anslår en mycket familjär ton i ett brev sänt från Rydsgård 1865 dvs några månader innan R själv dör. Då CJ Hallenborg och R företar en gemensam resa, troligen någon typ av studieresa, till det av Sverige nyss förlorade Pommern 1818 så blir slutsatsen att R var en väl sedd och vanlig gäst hos familjen under en lång tid. Det var ju f.ö. även där som R valde att deponera sitt testamente.

I Fänrik Stål finns ytterligare en dikt med knytning, men nu till min hustrus (Monica) anor. Dikten Fänrikens hälsning dedicerades till Gregori Fredrik Tigerstedt på femtioårsdagen av slaget vid Revolax, där han sårades under finska kriget 1808-09. Släkten Tigerstedt ingår också i hennes anor, vilket innebär att våra släkter här snuddar vid varandra om än delvis på det litterära planet tack vare Runeberg.

Brev till Esaias Tegnér 1832

Högvördige Herr Doctor, Biskop och invalde 18 i Sv. Akad. m.m.

Min Högtärade Bror!

Så inleder R det enda kända bevarade brevet från honom till Tegnér. Han skriver även själv att han tror att detta är hans första brev till honom. Av inledningen framgår att R i september 1831 gästat Tegnér i Wexiö/Växjö samt att de haft ”många andra glada stunder”. Dessa stunder torde i så fall infallit under Tegnérs tid i Lund. Eftersom båda dessutom tillhörde Värmlands nation så kan de blivit bekanta redan några år in på 1800-talet. Det kraftiga handtag som omnämnes i utdraget nedan avser Tegnérs inskridande i den akademiska tillsättningsstriden 1817 som omtalas av bl.a. R själv i hans anteckningar.



Utdrag ur brevet.

Anledningen till att han skriver brevet är att han vill att biskopen skall skriva en ”lik- och begravningspsalm” till Hilda Gustafva von Schwerin. R skriver att han själv hade varit närvarande vid hennes död på Hjularöd (Harlösa/Eslöv), och då förmodligen i sin roll som läkare. Han skriver sedan ett ömsint porträtt av den avlidna som blev knappt 29 år. Hennes moder, Maria Gustava f. Trolle, dog när Hilda var endast 3 år gammal.

Någon som däremot inte omtalas positivt är hennes far Carl Gustaf von Schwerin som uppges sakna all människokännedom. Därpå följer: ”Den saliga förtvinade under sina senare år ensam uti fadershuset, hvilket ständigt varit och förblir fullt af obehagliga egenheter, till ex. herskande Sultaninnor af nedrig härkomst med svarta själar, samt andra favoriter af likartad natur och otaliga andra besynnerliga förhållanden. Om slumpen någon gång förde en bättre sinnad person i huset, blef denne snart blottställd för förföljelse; de närskyldaste derifrån ej undantagna.

Ovanstående tidsuppgift stämmer väl med att Hildas äldre systrar gifter sig 1819 respektive 1827, Brita med Carl Johan Hallenborg som hon skiljer sig från för att 1823 gifta om sig med Per Axel Toll och Ottiliana med Anders Gabriel Rålamb. Därmed blir Hilda under ca fem år ”ensam i fadershuset” som R formulerar sig. Kontrasten mellan beskrivningarna av dottern och fadern med sina ”sultaninnor” gör att man funderar på vad som ligger bakom dessa formuleringar.

Formuleringarna ovan mer än antyder ett haremslikt förhållande inklusive de ”palatsintriger” som brukar tillskrivas dessa. Det är oklart i vilken utsträckning beskrivningen stämmer. Har försökt finna någon förklaring till hans ordval men ej lyckats hitta någon sådan. Jag ser fram emot en förklaring då jag har svårt att se att R skulle skrivit detta om han inte hade någon anledning.

Det kan i detta sammanhang påpekas att Hilda Gustafvas far var syskon med Martina Törngrens make Verner Gottlob. Den bekanta brevväxlingen mellan Tegnér och Martina har också pågått under lång tid när ovanstående skrevs.

Det är obekant huruvida Tegnér skrev någon psalm eller inte. Brevet var undertecknat i Ystad 4 juni 1832 och finns att läsa här på s. 337.

Bouppteckning

 

Bouppteckningen efter R innehåller inga stora överraskningar. Där förekommer emellertid ett antal namn på personer som han haft kontakt med samt att han hade såväl piga som betjänt. Huruvida han haft tjänstefolk större delen av sitt yrkesverksamma liv eller om det pekar på att han med ålderns rätt haft problem att klara vissa praktiska göromål under sista åren i sitt liv är obekant. Man kan konstatera av pipor och cigarrställ att han var rökare. Den vagn som också ingick, kommer vi att återkomma till. Hans böcker värderas till 100 rdr men då skall man ha i åtanke att merparten av hans böcker (575 titlar) redan donerats till universitetsbiblioteket i Lund.

Detalj ur bouppteckning. Observera hans titels längd.

Pigan Märta Persdotter och hans betjänt Mårten Nordström hade båda en fodran enligt bouppteckningen. Hon på 150 rdr och han på 97 rdr båda gällande för lön och kost. Dessutom hade tydligen Hallenborg stått för betjäntens kost under någon tid vilket belastade bouppteckningen med 20 rdr. Betjänten var för övrigt från Glimminge, var född 1845 och kom till Lund 1864. Han bodde liksom R i fastighet No 21 som var granne med botaniska trädgården som hade No 20. Några år innan R:s död började man anlägga en ny botanisk trädgård men delar av den gamla fanns kvar åtskilliga år. Det finns uppgifter om en puckelryggig betjänt Sjöberg på annat håll men han var sannolikt inte kvar sista året när Mårten fanns på plats.

Den största skulden var 300 rdr i hyra fram till 1 april 1866. Det är oklart varför inte bostaden frigjordes tidigare. Det kan möjligen funnits några legala hinder där viss tid måste ges för eventuella arvingar att höra av sig oavsett testamentets innehåll. R var aldrig gift och hade heller inte, såvitt bekant, några barn.

Om vi går till de minsta skulderna så finner vi att R enligt kvitto är skyldig Fr. Berling 61 öre. Sannolikt är det boktryckare Fredrik Berling som avses. Dessutom är R skyldig enkefru Berling (som kan vara den förras moder då hon blev änka 1863) 12 rdr för vagnshyra. Kan det måhända vara så att R:s egen vagn enligt ovan var i sådant skick att den inte kunde användas? Han påstås ju av någon komma ”i sin gamla heltäckare”.

Förutom de formella avgifterna i samband med bouppteckningen finns också en skuld till bokhandlare Gleerup om 21 rdr och kostnaden för begravningen som var 130 rdr.

På tillgångssidan finns tre sparbanksböcker, en på Lunds Nya Sparbank och två på Lunds Gamla Sparbank på totalt 235 rdr. Hos änkefru Sjöström finns en fodran ”enligt sedel den 10 maj 1862” på 200 rdr. Hon var änka efter rådman G. Sjöström (död 1860) och bodde vid denna tid också i No 21. Den sista och mest omfattande fodran var på 424 rdr och gällde friherre C. J. von Schwerin.

Friherre von Schwerin var vid denna tid ägare till Skarhult och torde därmed spela i en annan ekonomisk division än R. Det kan tänkas att någon typ av tjänst utförts som R skulle ha betalt för. Dessa två herrar har tidigare högst troligt haft med varandra att göra då von Schwerin var ordförande i styrelsen för lantbruksskolan i Orup och R var föreståndare för densamma i mitten på 1800-talet. Det finns ytterligare kopplingar mellan R och släkten Schwerin liksom mig själv som jag avser att återkomma till.