Rutger Macklean II

Det har för mig varit oklart huruvida Rabbén och M verkligen träffades personligen. Med tanke på att båda var verksamma i närområdet under 14-15 år och delade intresset för lantbruket så är det rimligt att anta att de träffade varandra vid några tillfällen. Nedanstående tidningsnotis pekar tydligt på att så varit fallet.

Aktuell tidningsartikel

Denna notis publicerades i Post- och Inrikes Tidningar (18450313) med hänvisning till Lunds Veckoblad. Det notisen berättar om ”Utg.,” torde avse Rabbén då denne tidigare i notisen angetts som utgivare. Här påstår artikelns författare tom att de umgåtts så ”nära” att R borde känt till att aktuellt utkast till lärobok fanns. Det kanske till och med kan vara så att det var här, på enskiftets debutplats Svaneholm, som intresset för lantbruket tog Rabbén i besittning.

Rutger Macklean

En av de största attraktionerna i Svaneholms slott är Mackleanrummet, som byggdes direkt när Rutger Macklean hade flyttat in i slottet 1782. I Mackleanrummet finns en utställning om Rutger Mackleans liv och verk. Så börjar en presentation av hans arbetsplats i slottet som idag är museum. Därefter följer en uppräkning av ett antal saker som finns i rummet. Vad som inte kommer med i denna uppräkning är det porträtt som hänger snett bakom den person som sitter vid skrivbordet och förefaller kika över axeln på det som sker. Porträttet är en litografi av Joachim Ferdinand Richardt och föreställer Johan Rabbén.

Tavlan hängde naturligtvis inte där medan M levde då porträttet troligen tillkom 30-40 år senare. M dog året efter att R blev ”inkallad till docens i ekonomin” av C. A. Agardh. Detta visar, som jag ser det, att intresset för M's verksamhet finns redan vid denna tid. Ett symboliska sätt att tolka porträttets placeringen stämmer väl ihop med den verksamhet som R sedan kom att ägna sig åt.

Åtskilliga år senare, när Svaneholm via Mackleans systerson Bennet hamnat hos C.J. Hallenborg, blir R anlitad av H för att gå igenom Mackleans bibliotek. Här kom han därvid på ett mycket konkret sätt att föra arvet efter M vidare då han fann ett utkast till en lärobok som M påbörjat. Denna kompletterades och utgavs 1845 av R under titeln ”Lärobok i landtbruket i Skurups socken”. En faksimilupplaga utkom 1985 vid 200-årsjubileet av införandet av enskiftet.

 

I följande kommentar som härstammar från året innan boken kom ut, nämns enskiftet som alltså startade här och är anledningen till att M har funnits med i de flesta historieböckerna i modern tid:

”Enskiftet inleddes i södra Skåne på Svaneholms slott 1785 under ledning av Rutger Macklean. I sin lärobok i lantbruket för Skurups socken inskärper han nödvändigheten av att dränera åkermarken väl. Han hävdar också att ett av huvudskälen till enskiftets genomförande var att underlätta för jordbrukaren att anlägga genomtänkta dräneringsdiken för all mark som behövde torrläggas.” (Rabbén, 1844)

Ur doktorsavhandlingen ”Åkerns blomma” är följande citat saxat: ”Den postuma utgivningen av Mackleans lärobok 1845 kom samtidigt som hushållningssällskapen och andra ivrare för lanthushållningen började repa sig efter en längre svacka orsakad bland annat av bräcklig ekonomi i kölvattnet efter en rad år med svåra jordbruksförhållanden. Utgivaren, professor Rabbén, höll samtidigt ett första officiellt minnestal över Macklean i hushållningssällskapet, vilket publicerades i sällskapets årsskrift. Förutom att professor Rabbéns beskrivning av Mackleans insatser utgjorde en av de första seriösa forskningsinsatserna i det svenska jordbrukets historia, bidrog den till att hålla minnet vid liv. ”

Porträttet nedan är det enda kända av Rabbén. De miniatyrbilder av hans huvud som återkommer på andra platser förefaller vara detalj från just detta porträtt.

Porträtt av Johan Rabbén

 

Fänrik Ståls sägner

Och öfverstelöjtnant Drufva han stod

Bekymrad nu:

"Här dugde ej att ha sprucket mod,

Det brast itu.

Nu ser jag fienden rycka an,

Mångdubbelt starkare kommer han,

Och order har jag att stanna

Och slåss till min sista man.

Och hade jag helst vid kanonerna där

En veteran,

En man, som vant sig att bruka gevär,

En krutsprängd fan;

Men nej, en yngling, spenslig och fin,

En femtonåring, en gref Schwerin

Skall svara för batteriet,

Hvad håller en sådan för min?"

Runebergs diktsamling, med namn som rubrik anger, handlar om det krig som slutgiltigt avskiljde Finland från Sverige. Vid midsommar 1808 hade ryssarna avancerat till området runt Wasa och Kvevlax. Svenskarna gjorde där ett misslyckat försök att driva ut ryssarna från Wasa. I mitten på september stod ett slag i Oravais ca 3 mil NO om Kvevlax som satt sina spår i en av dikterna. Dikten som startar som ovan heter Wilhelm von Schwerin och handlar om ett hjältemodigt 15-årigt befäl vars liv slutar här. Denna Wilhelm startade sitt korta liv på Erstaviks Gård som son till Lovisa Charlotta af Petersens.

Omkring 1970 kom också Erstaviks Gård att bli mitt hem i samband med att min far fick jobb där. Flyttlasset kom därvid att gå från Dalby till ett k-märkt hus beläget ca 100 m från Erstaviks herrgård där Magnus af Petersens då fortfarande residerade. Det innebär att jag, vid den tiden ovetandes, vistats mycket i R:s hemstad Lund för att sedan flytta till en ort med en annan typ av knytning till R:s födelsetrakt. Detta via Wilhelm von Schwerin som alltså har sin motsvarighet i verkligheten och inte endast är en uppdiktad person. R hade också, i sitt värv i Skåne, kontakter med släkten Schwerin vilket framgår av ett par tidigare inlägg. (Använd namnlistan till höger för sökning.)

Som för att ytterligare länka ihop detta så gifter sig Vilhelm von Schwerins syster med Carl Johan Hallenborg. Samma Hallenborg inleder ett par brev från Svaneholm till R kort före sin död 1859 med ”Min käre bror”. Han gratulerar i ett av breven R till utmärkelsen ”Riddare av Nordstjärneorden”. Magnus Hallenborg, son till den föregående, adresserar R med ”Min käre farbror” och anslår en mycket familjär ton i ett brev sänt från Rydsgård 1865 dvs några månader innan R själv dör. Då CJ Hallenborg och R företar en gemensam resa, troligen någon typ av studieresa, till det av Sverige nyss förlorade Pommern 1818 så blir slutsatsen att R var en väl sedd och vanlig gäst hos familjen under en lång tid. Det var ju f.ö. även där som R valde att deponera sitt testamente.

I Fänrik Stål finns ytterligare en dikt med knytning, men nu till min hustrus (Monica) anor. Dikten Fänrikens hälsning dedicerades till Gregori Fredrik Tigerstedt på femtioårsdagen av slaget vid Revolax, där han sårades under finska kriget 1808-09. Släkten Tigerstedt ingår också i hennes anor, vilket innebär att våra släkter här snuddar vid varandra om än delvis på det litterära planet tack vare Runeberg.

Bouppteckning

 

Bouppteckningen efter R innehåller inga stora överraskningar. Där förekommer emellertid ett antal namn på personer som han haft kontakt med samt att han hade såväl piga som betjänt. Huruvida han haft tjänstefolk större delen av sitt yrkesverksamma liv eller om det pekar på att han med ålderns rätt haft problem att klara vissa praktiska göromål under sista åren i sitt liv är obekant. Man kan konstatera av pipor och cigarrställ att han var rökare. Den vagn som också ingick, kommer vi att återkomma till. Hans böcker värderas till 100 rdr men då skall man ha i åtanke att merparten av hans böcker (575 titlar) redan donerats till universitetsbiblioteket i Lund.

Detalj ur bouppteckning. Observera hans titels längd.

Pigan Märta Persdotter och hans betjänt Mårten Nordström hade båda en fodran enligt bouppteckningen. Hon på 150 rdr och han på 97 rdr båda gällande för lön och kost. Dessutom hade tydligen Hallenborg stått för betjäntens kost under någon tid vilket belastade bouppteckningen med 20 rdr. Betjänten var för övrigt från Glimminge, var född 1845 och kom till Lund 1864. Han bodde liksom R i fastighet No 21 som var granne med botaniska trädgården som hade No 20. Några år innan R:s död började man anlägga en ny botanisk trädgård men delar av den gamla fanns kvar åtskilliga år. Det finns uppgifter om en puckelryggig betjänt Sjöberg på annat håll men han var sannolikt inte kvar sista året när Mårten fanns på plats.

Den största skulden var 300 rdr i hyra fram till 1 april 1866. Det är oklart varför inte bostaden frigjordes tidigare. Det kan möjligen funnits några legala hinder där viss tid måste ges för eventuella arvingar att höra av sig oavsett testamentets innehåll. R var aldrig gift och hade heller inte, såvitt bekant, några barn.

Om vi går till de minsta skulderna så finner vi att R enligt kvitto är skyldig Fr. Berling 61 öre. Sannolikt är det boktryckare Fredrik Berling som avses. Dessutom är R skyldig enkefru Berling (som kan vara den förras moder då hon blev änka 1863) 12 rdr för vagnshyra. Kan det måhända vara så att R:s egen vagn enligt ovan var i sådant skick att den inte kunde användas? Han påstås ju av någon komma ”i sin gamla heltäckare”.

Förutom de formella avgifterna i samband med bouppteckningen finns också en skuld till bokhandlare Gleerup om 21 rdr och kostnaden för begravningen som var 130 rdr.

På tillgångssidan finns tre sparbanksböcker, en på Lunds Nya Sparbank och två på Lunds Gamla Sparbank på totalt 235 rdr. Hos änkefru Sjöström finns en fodran ”enligt sedel den 10 maj 1862” på 200 rdr. Hon var änka efter rådman G. Sjöström (död 1860) och bodde vid denna tid också i No 21. Den sista och mest omfattande fodran var på 424 rdr och gällde friherre C. J. von Schwerin.

Friherre von Schwerin var vid denna tid ägare till Skarhult och torde därmed spela i en annan ekonomisk division än R. Det kan tänkas att någon typ av tjänst utförts som R skulle ha betalt för. Dessa två herrar har tidigare högst troligt haft med varandra att göra då von Schwerin var ordförande i styrelsen för lantbruksskolan i Orup och R var föreståndare för densamma i mitten på 1800-talet. Det finns ytterligare kopplingar mellan R och släkten Schwerin liksom mig själv som jag avser att återkomma till.

Testamente

Det finns inte mycket i testamentet som skvallrar om att vi har att göra med Skånes mest kända profil inom alla samhällsklasser. Vad han än har gjort så inte verkar det ha handlat om att förse sig med materiella tillgångar.

Av bouppteckning framgår att R:s testamente har tillkommit i 2 etapper. Den 14 december 1859 blev hans vilja satt på pränt. Sedan kom det att dröja ända till 3 augusti 1864, dvs drygt ett år före dödsfallet, innan det kompletterades med intyg för att göra det juridiskt oantastligt.

Den 4:e September 1864 skriver R ett brev till sin systerdotter i Finland där han talar om att han mottagit hennes ”tacksägelsebref” daterat 27 Mars. R meddelar i sitt brev att han sedan länge skrivit ett testamente och överlämnat det till förvaring hos ryttmästare Magnus Hallenborg. R kallar honom också ”executor testamenti”, vilket innebär att han, när R dog 8 september året därpå, hade ansvaret att fullfölja R:s vilja däri.

Det framgår av formuleringarna att Lisa Maria g. Studd (systerdottern) i ett tidigare brev redan meddelats att hon skulle få ärva efter R. Allt såldes och den totala behållningen uppgick till 1250 rdr (riksdaler). Behållningen skickades till Lisa. Det finns även uppgifter om att R givit tillfälliga understöd tidigare till henne, och det förefaller därför rimligt att tro att de haft brevkontakt under en längre tid.

Familjen Hallenborgs relation till R gick som vi kommer att se längre än till att vara ett ombud vid hans död. 1859 lämnade fadern, Carl Johan Hallenborg, över ansvaret för Rydsgård till sin son Magnus. Då hade R redan funnits i området i drygt ett halvt sekel och haft en del kontakt även med fadern. I ett brev något år efter R:s död meddelar Magnus att Skånska jordbrukssällskapet rest en minnesvård efter R. Denna minnesvård är en förhållandevis ståtlig gravsten som finns avbildad i hembygdsföreningens årsskrift ”Svaneholm” 1989 och står förmodligen kvar än idag vid Östra Vemmenhögs kyrka i Skurups kommun.