Kanslirådet

Rabbén nämner själv i sina anteckningar att han haft ytterligare en gynnare förutom de 2 tidigare nämnda Retzius och Strussenfelt. Han skriver inte i klartext vem denne gynnare är utan kallar honom kanslirådet och tycks därmed anse att det är avgjort vem det handlar om. Man får också veta att denne ”...såsom varande norrlänning räknade … landsmanskap oss emellan fastän bottenhafvet låg emellan”.

Ett kansliråd förefaller vid denna tid vara en tjänsteman som närmast under ett statsråd bereder olika frågor, men det kunde även vara en ren hederstitel. Den enda person jag funnit som passar in på denna beskrivning och samtidigt har sitt ursprung på samma breddgrader som R, d.v.s. Vasa, förefaller vara Matthias Norberg. Norberg, professor i grekiska och österländska språk, tjänstgjorde i Lund från 1782 till 1820 delvis som orientalist men huvudsakligen som latinsk vältalare.

N. var från Nätra i Ångermanland och han fick även år 1812 kansliråds värdighet. Utnämningen till kansliråd var i hans fall troligen en hederstitel som utdelades som en slags kompensation för en utebliven tjänst. Detta stämmer sålunda med uppgifterna från R. Man kan emellertid fundera lite över det faktum att Rabbén, med hans dokumenterade brist på latinsk vältalighet, sponsras av en professor i samma ämne. Det var säkert som R. påstår att den geografiska samhörigheten var av betydelse.