Rutger Macklean II

Det har för mig varit oklart huruvida Rabbén och M verkligen träffades personligen. Med tanke på att båda var verksamma i närområdet under 14-15 år och delade intresset för lantbruket så är det rimligt att anta att de träffade varandra vid några tillfällen. Nedanstående tidningsnotis pekar tydligt på att så varit fallet.

Aktuell tidningsartikel

Denna notis publicerades i Post- och Inrikes Tidningar (18450313) med hänvisning till Lunds Veckoblad. Det notisen berättar om ”Utg.,” torde avse Rabbén då denne tidigare i notisen angetts som utgivare. Här påstår artikelns författare tom att de umgåtts så ”nära” att R borde känt till att aktuellt utkast till lärobok fanns. Det kanske till och med kan vara så att det var här, på enskiftets debutplats Svaneholm, som intresset för lantbruket tog Rabbén i besittning.

Medaljongen

Nedanstående artikel publicerades i Svea Folkkalendern 1866. Den kallades då bl.a. för medaljong och är skriven av Orwar Odd alias Oscar Patric Sturzen-Becker. Den består av flera sidor som jag ”limmat ihop”.

Gubben Rabbén

I Wassors by på hemman Rabb

vid juletid det hände

då föddes det en välskapt grabb

på jord som Anders vände

När dussinet den gossen blev

och håg där fanns att lära

man honom uti Wasa skrev

i skola som låg nära

En rektor fann hans namn för kort

och föreslog förlängning

som sagt så blev då också gjort

Rabbén var klar för vägning

Att bliva präst var skolans mål

han delade ej deras

naturen, nyttan, var den nål

vars öga skall passeras

Av händelse han egen skrev

beslutet sedan fattas

till Karlstad detta honom drev

en väg har börjat krattas

På apotek elev han var

och lärde pharmacien

att blanda droger åt envar

för kropp och fantasien

Kemi det blev på detta sätt

dit viljan honom styrde

student i Lund då kändes rätt

så där ett rum han hyrde

Student och fattig var han då

som doktorns assistent

av detta blev det pengar små

han mera kompetent

Bland lärare fanns stundom stöd

att livets nödtorft klara

att kunna tjäna eget bröd

och fortsatt vägen fara

Ett krig och därmed studiestopp

det ändrade hans bana

som fältskär följde han en tropp

på marsch för Sveriges fana

 

I Pommern fick man smaka krut

mot kejsarens brigader

och även ur hans konungs trut

det sprutade tirader

Väl hemma på vår egen gård

som läkare helt visst

han tjänade, gav sjuka vård

och hälsan som de mist

Men doktorn själv blev också sjuk

men klarades till livet

att så det blev med tidens bruk

var inte allom givet

Hos Munck där Mårtens torg det blev

var Johan även skriven

den roll han sen vid brunn bedrev

som suppleant var given

Till Borg vid Stäket färden gick

för gubben och studenter

där Palm ett stöd i honom fick

för konstens elementer

Att riktigt sköta djur och jord

till människornas fromma

åt detta gav han kraft och ord

den tid som skulle komma

Nu runt bland Skånes slott man såg

en gubbe flitigt fara

han hjälpte såväl hög som låg

att liv och hälsa klara

Var kärv och avig emot strunt

ej följde alla normer

i misantrop han reste runt

med djur i alla former

På Dybäcks gård nu lien tog

för honom annan vända

då gubben Rabbén själv han dog

hans resa var till ända

Ett original en flärdfri man

orakel i sin gren

i Vemmenhög han vila kan

inunder minnessten

Rabbén och fennomanin

Att R döpte sin tax till Snellman var troligen, som tidigare nämnts, en känga riktad mot en av förgrundsgestalterna i byggandet av en egen finsk identitet. JW Snellman sökte en ledigförklarad tjänst i praktisk filosofi i Lund 1845 men kom senare att dra tillbaka sin ansökan. Det var också runt denna tid som han bl.a. via tidningen Saima fick vidare spridning av sina finska nationella idéer där en betydelsefull del var att det svenska inflytandet var av ondo. Just det faktum att båda skulle kunna hamnat på samma ställe kan ha varit det som fick R att tydligt markera ståndpunkt genom att bruka hans namn på sin hund.

Runt 1863 träffade R en annan person, Oskar Rancken från Finland, som då gjorde en resa genom Skåne. OR var mer positiv till det svenska inflytandet och kom att ägna stor del av sitt liv till att samla kulturyttringar från svenska Österbotten. Att det blev denna inriktning på hans samlande förefaller ha varit en tillfällighet eller möjligen en reaktion på tidsandans koncentration på det finska. Han argumenterar i ett förord till Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner för ett balanserat synsätt på hjältarna i nämnda epos. Förordet skrevs i Leipzig 1863 d.v.s. under den resa där han även träffade R.

Troligen återsåg R sina hemtrakter endast vid ett tillfälle. Det påstås ha skett 1856 men kan ha ägt rum i augusti 1857 då han noteras både i Helsingfors och Åbo som resande på ångaren Örnsköld. Det mest anmärkningsvärda med den hemresan är kommentarerna kring detta senare efter hans död. Nedan är notis ur Åbo Underrättelser 18660728.



Artikel i fråga.

Den bild som tecknas av Orwar Odd i Svea lämnar knappast något övrigt att önska när det gäller R:s eftermäle. Så varför denna anmärkning och påpekande angående hans kontakt med systerdotter? Kan det vara ett sätt att påminna om den svensk-finska samhörigheten och därmed göra honom till, om inte slagträ så åtminstone, ett argument i svensk-finsk nationalkänsla? Var R själv stod i frågan torde hans egen formulering nedan inte lämna någon tvekan om. Det var ett folk så äkta svenskt, att sjelfva svenskarne på denna sidan bottenhafvet aldrig varit fädernesland mera tillgifne. Såväl notis som citat från Rabbén tillkommer alltså när Finland levt under rysk överhöghet i 50 år!

Retzius

Som framgår av bl.a. Rabbéns egna ord så var det hans mening att fullfölja sin apotekarutbildning när han anlände till Lund 1802 och skrev in sig vid universitetet. Efter fem år som elev torde han känt sig mogen för ytterligare ett steg i sin utbildning. Under sin tid i Karlstad har han sannolikt kommit i kontakt med publikationer av Retzius som bl.a. gav ut Kort begrep af grunderne til Pharmacien, 1769.

Under sin första tid i Lund synes Rabbén ha haft Retzius som läromästare. På detta pekar inte bara det faktum att han studerade kemi, utan Retzius ingrep också personligen för att Rabbén skulle få en tjänst hos Strussenfelt i hans laboratorium och skickade dessutom privatelever vidare till Rabbén för att lära sig kemi. Det förefaller alltså som om Retzius hade fullt förtroende för Rabbén som kemist. Så här presenteras Jahan Retzius i ett par utdrag från Svenskt Biografiskt Lexikon:

”Retzius mångfasetterade insats i vetenskapen kan betraktas som förgreningar från hans apotekarbildning. Kemi, naturalhistoria, på flera sätt även ekonomi är naturliga inslag i apotekarens värv. Hans vän Carl Wilhelm Scheele demonstrerade på ett lysande sätt hur det farmaceutiska hantverket kunde övergå i avancerad forskningsverksamhet. Det var uppenbarligen också vänskapen med just Scheele som ledde till Retzius viktigaste publikationer inom kemin. De hade träffats redan under Scheeles tjänstgöring vid ett apotek i Malmö, och umgänget torde ha fortsatt under R:s uppehåll i Sthlm 1768-72.”

”I sin syn på forskningens samhälleliga roll var Retzius ett barn av det utilistiska 1700-talet. Därför skrev han mycket angående lanthushållningen och gav som ständig sekreterare i Fysiografiska sällskapet detta en tydligt tillämpande inriktning. Han var också en drivande kraft i Malmöhus läns hushållningssällskap. Till hans mest bestående insatser hörde hans aktiva plädering för trädplantering, där plantagerna vid Lund, först anlagda av Lidbeck, kom att stå under hans överinseende. Här både undervisades i bl a plantskolors anläggande och utbjöds trädplantor till intresserade lantmän.”

Retzius var även en av grundarna av Fysiografiska sällskapet som enligt stadgarna "till ändamål hafva twänne så nöjsamma och gagnande wetenskaper som naturalhistoria och Oeconomie." Sällskapets uppgifter var i början inriktade på praktiska ekonomiska värv, i enlighet med upplysningstidens ideal. Redan under 1800-talets första årtionden kom emellertid sällskapets aktivitet att förskjutas mot mera grundläggande vetenskapliga problem efter att ha legat i träda några år.

Vid Lunds universitet tillträdde Retzius 1795 professuren i naturalhistoria och ekonomi, samt uppdrogs 1798 att föreläsa i kemi. Därmed kom han som nämnts också att föreläsa för Rabbén som i likhet med Retzius även kom att tillhöra Fysiografiska sällskapet. Över huvud taget verkar det som, om man jämför deras verksamhetsområden, att Rabbén tagit mycket intryck från sina möten med Retzius. Rabbén beskriver honom också som ”vidtomfattande” d.v.s. mångsidig.

Donationen

Bokdonationen till Lunds universitetsbibliotek skedde 1852 och omfattar 575 titlar som spänner över en tidrymd av 300 år. Den äldsta boken Commentarii Linguae Graecae et Latinae gavs ut 1551 av Joachim Camerarius d.ä. i Basel och är tydligen en lärobok i grekiska och latin. Den sist utgivna skrevs av Acheates Kahl år 1851 i Lund. Denna hade titeln ”Minnesord öfwer Jöns Petter Borg” och kom ut med anledning av personens död samma år.

Början på förteckningen.

Handstilen kombinerad med främmande språk gör det lite besvärligt att tyda listan med alla titlar. Tror dock att ämnesfördelning är såsom följer. Huvuddelen av böckerna handlar om kroppen och dess funktion liksom de sjukdomar som den kan drabbades av. En annan betydande del handlar om behandling av sjukdomar och kirurgi. Den sjukdom som nämns oftast bland titlarna är kolera vilket inte är så konstigt om man betänker att den sjukdomen tog runt 50 miljoner liv i Europa under hans verksamma tid. Där finns även en del litteratur om hälsobrunnar med olika typer av bad och behandling.

Förutom litteratur enligt ovan som man kan förvänta sig hos en praktiserande läkare finns böcker med annan naturvetenskaplig inriktning liksom historia och religion. Böckerna är huvudsakligen på tre språk, svenska, tyska och latin. Enstaka exemplar finns även på danska, engelska och franska.

Böckerna i donationen är sorterade i 4 grupper beroende på format. Tryckeritekniskt innebär det att man utifrån ett givet arkformat skapar 2 (folio), 4 (quarto), 8 (octavo) eller 12 (XII=duodecimo) blad, vilket ger dubbelt så många sidor. Det innebär som störst 30 x 38 (cm) ner till 13 x 18 för de minsta.

In Folio 5 st

In Quarto 42 st

In Octavo 512 st

In XIIo (= Duodecimo) 16 st

Om man tittar på priser som gällde vid R:s död på runt 2 rdr för en ”normalbok” så innebär det att nyanskaffningsvärdet för böckerna vara runt 1200 rdr dvs ungefär lika mycket som systerdottern fick ärva. Man kan anta att hans kunskapstörst innebar vissa uppoffringar då det framkommer på mer än ett ställe att hans ekonomi till och från inte var den bästa.

Rutger Macklean

En av de största attraktionerna i Svaneholms slott är Mackleanrummet, som byggdes direkt när Rutger Macklean hade flyttat in i slottet 1782. I Mackleanrummet finns en utställning om Rutger Mackleans liv och verk. Så börjar en presentation av hans arbetsplats i slottet som idag är museum. Därefter följer en uppräkning av ett antal saker som finns i rummet. Vad som inte kommer med i denna uppräkning är det porträtt som hänger snett bakom den person som sitter vid skrivbordet och förefaller kika över axeln på det som sker. Porträttet är en litografi av Joachim Ferdinand Richardt och föreställer Johan Rabbén.

Tavlan hängde naturligtvis inte där medan M levde då porträttet troligen tillkom 30-40 år senare. M dog året efter att R blev ”inkallad till docens i ekonomin” av C. A. Agardh. Detta visar, som jag ser det, att intresset för M's verksamhet finns redan vid denna tid. Ett symboliska sätt att tolka porträttets placeringen stämmer väl ihop med den verksamhet som R sedan kom att ägna sig åt.

Åtskilliga år senare, när Svaneholm via Mackleans systerson Bennet hamnat hos C.J. Hallenborg, blir R anlitad av H för att gå igenom Mackleans bibliotek. Här kom han därvid på ett mycket konkret sätt att föra arvet efter M vidare då han fann ett utkast till en lärobok som M påbörjat. Denna kompletterades och utgavs 1845 av R under titeln ”Lärobok i landtbruket i Skurups socken”. En faksimilupplaga utkom 1985 vid 200-årsjubileet av införandet av enskiftet.

 

I följande kommentar som härstammar från året innan boken kom ut, nämns enskiftet som alltså startade här och är anledningen till att M har funnits med i de flesta historieböckerna i modern tid:

”Enskiftet inleddes i södra Skåne på Svaneholms slott 1785 under ledning av Rutger Macklean. I sin lärobok i lantbruket för Skurups socken inskärper han nödvändigheten av att dränera åkermarken väl. Han hävdar också att ett av huvudskälen till enskiftets genomförande var att underlätta för jordbrukaren att anlägga genomtänkta dräneringsdiken för all mark som behövde torrläggas.” (Rabbén, 1844)

Ur doktorsavhandlingen ”Åkerns blomma” är följande citat saxat: ”Den postuma utgivningen av Mackleans lärobok 1845 kom samtidigt som hushållningssällskapen och andra ivrare för lanthushållningen började repa sig efter en längre svacka orsakad bland annat av bräcklig ekonomi i kölvattnet efter en rad år med svåra jordbruksförhållanden. Utgivaren, professor Rabbén, höll samtidigt ett första officiellt minnestal över Macklean i hushållningssällskapet, vilket publicerades i sällskapets årsskrift. Förutom att professor Rabbéns beskrivning av Mackleans insatser utgjorde en av de första seriösa forskningsinsatserna i det svenska jordbrukets historia, bidrog den till att hålla minnet vid liv. ”

Porträttet nedan är det enda kända av Rabbén. De miniatyrbilder av hans huvud som återkommer på andra platser förefaller vara detalj från just detta porträtt.

Porträtt av Johan Rabbén