Min bekantskap med Ehrengranat.
1804 studerade jag
hästanatomi under den ädle Ar.? Henr. Florman tillika med min vän
Claes Adam Ehrengranat, den oförgätlige, som följde med hästen i
boken (hans eget uttryck). Han studerade ut detta djur, och
konstruerade till följe deraf en trähäst, hvilken gafs alla de
former och ledfogningar, hvaraf detta djurs rörelser äro beroende.
Att bedöma hofstallmästare Ehrengranat såsom ryttare, ligger utom
min konstdomartalang. Nog såg jag honom mången gång både i yngre
åren och äfven sedan behandla sin häst, men deröfver blott
beundran, icke domsrätt. Han hann ej bli rätt gammal, - vi voro
nära jämnårige. Emot sin böjelse måste han för tidigt afstå
från ridningen i anledning af en förmärkt knäsvaghet, men han
fortfor dock med med handhavande af sin ridskola, äfvensom ock med
enskild hästdressyr, som då utfördes medelst töm, och bildade
dymedelst, t.e. Bucephalus?, till dansare. Sålänge han ännu sjelf
red, fanns på Flyinge flere konstmessigt bildade hästar, hvaribland
kan nämnas Vigoureux, hvilken regelenligt galopperade baklänges.
Såsom sagdt, blef
Ehrengranat icke mycket gammal, dock ännu i sin fulla verksamhet då
öfverstuteristyrelsen på sitt
vis ansåg honom för gammal; man uppfann medel, hvarigenom han nära
nog störtades från sin älsklingssysselsättning på det af honom
omskapade Flyinge. Han hade likväl törhända? fått såsom en
skugga qvarbli på Flyinge, om hans stolta sinne och starka
hederskänsla, som ??? i detta höga bröst, förmått honom att
vika. Stuteriets upplösning och förvandling till blott hingstdepot,
var den stötesten för hvilken han vek undan. Särdeles
anmärkningsvärdt härvid är, att sedan man gjort mycket oväsen
för genomförandet af en total reform vid Flyinge, infördes, ej
långt efter Ehr. afträdande, stuteriväsendet omigen, och märk!
sedan den skönaste afkomman blifvit, till prydnad för annan
inrättning afhänd. Man umgicks äfven med idéen om införande af
engelskt fullblod såsom uteslutande allt annat, hvarigenom
Ehrengranat trodde sig finna ridkonstens tillbakagående. Han älskade
sin Flyingeafvel med dess runda former, och ville helst använda
densamma. Beträffande hastigheten, komma vi vanligtvis fort nog utan
engelskt fullblod, - var hans yttrande.
Uti de hingstar, som Ehrengranat 1813 inköpte i södra Ryssland,
ingick likafullt i en del af dem både engelskt och arabiskt
fullblod, fast ej till den grad att fullblodstypen blifvit särdeles
märkbart framstående. Rörande denna korsning hade Ehr. ej fått
någon underrättelse. Han betraktade endast formerna, i hvilka han
fann behag. Vår Noring utredde många år efteråt historien om
dessa hingstars tillkomst. Denne Noring var i allmänhet mycket
hemmastadd i hästhistorien.
Beträffande fullblodshästens otjenlighet för ridkonsten, har dock
i senare tid motsatsen blifvit af någon konstberidare ådagalagd, ty
man har med en sådan häst genomgått hela manegen, till och med
kapriolsprånget. Men, måhända, utförbart blott i enstaka fall?
Ehrengranat hyste mycken aktning för Florman såsom anatom och
hästkännare, och Florman värderade Ehr. ganska högt. De
föreställde ömsesidiga storheter.
Då Ehrengranat såsom löjtnant 1807? ??? vistades i Lund
tillbringade jag en eller annan ledig stund hos honom. Under den
tiden hade han hästar från Flyinge och gaf ridlektioner för
ynglingar, som voro eller ämnade sig till kavallerister.
Långt senare uppvaktade jag honom åtskilliga gånger på Flyinge,
och vid ett af dessa tillfällen kom jag i sällskap med en gammal
kornet Herzman från Hjularöd, vi voro båda till häst. Hertzman,
en ungdomsbekant med Ehr., red för tillfället en af honom sjelf väl
dresserad hingst, och jag på en annan hingst.Vid afridning från
Flyinge ville Herzman visa färdigheten hos sin häst, och började
manöverna på den rymliga gården, hvarvid E. med sin basstämma
ropade: ”rid af gården, professorn rider bättre än du”.
Naturligtvis allt på gyckel, ty H. var en utmärkt ryttare, och jag
icke längre kommen än till bruket af hand och ben i allmänhet, och
af naturen sadelfast; och hade aldrig haft för afsigt att hinna
längre i denna konstutöfning, helst jag hade annan sysselsättning
och dessutom aldrig ägt en egen häst. Herzmans häst var förut
ganska väl känd af Ehr, äfvensom dess högre förmåga och
färdighet.
En sägen har uppkommit beträffande Ehrengranat, som lyder: att han,
under sitt vistande i Köpenhamn, skulle en dag i ridhuset försöka
en ostyrig häst, som ingen kunnat rida. Ehr. sätter sig opp och i
detsamma skall han med någon viss rörelse knäckt hästens rygg,
hvarigenom djuret blifvit orörligt stående, spak, men obrukbar.
Huruvida berättelsen är sannfärdig lemnas derhän. Jag har så
mycket mindre kunnat utforska densamma, som den först efter
Ehrengranats timade död i Stockholm kommit till min kunskap. I
stallet var Ehrgranat sträng ordningsman, och enligt sägen skall
han begagnat käppen något för mycket. Jag såg den aldrig i bruk.
Ehrengranat, hvars hufvudsysselsättning rörde hästdressyr både i
tankar ord och gerningar, hade försport att jag blifvit en utmärkt
hunddresserare, och frågade mig hvilken metod jag begagnade samt
huruvida den kunde appliceras på hästen. Antingen jag funnit den
våldsamma eller milde behandlingen bäst? Svaret blef: att båda
metoderna äro under vissa vilkor användbara, men derföre icke för
hvilken hund som helst. I fråga om hönshunden till jagt, bör noga
akt gifvas på lynnet. Följaktligen måste hårda medel användas
för en hård och halsstarrig hund, men deremot vid fråga om böjlig
hund bör naturligtvis skonsamhet iakttagas. Ett hufvudvilkor för
afrättaren?, blir i begge fallen tålamod. Såkallade blödiga
hundar äro icke alltid böjliga. Vid all dressering erfordras
dessutom något, som man kan kalla hundförstånd. Ehrengranats metod
för hästen var gemenligen våldsam.
Vid ett annat tillfälle åstundade han att få en svensk benämning
på egenskapen hos hästar som under ridning envist tränga sig mot
väggen, hvarå lemnades en tydning, som jag lärt i Skåne, der en
sådan egenskap kallas väggvane. Ja så: då har jag en häst med
väggvane.
Då hofstallmästar Ehr. lemnat Flyinge och huserade Lund, gjorde han
mig den äran med ett besök, hvarunder missbelåtenheten öfver
ställningss? utbrast. Orden kunna vi förtiga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar