Krigen och statskuppen 1808-1809

Den 21 februari 1808 passerade Ryssland den dåvarande svenska gränsen österut utan föregående krigsförklaring. Den 14 mars, förklarade Danmark-Norge, uppbackade av Napoleons Frankrike med trupper ledda av Jean Baptiste Bernadotte, krig mot Sverige.

Det är i detta för Sverige mycket utsatta läget som Rabbén blir inkallad. Detta kommenterar han själv så här i sin levnadsbeskrivning:

Vid krigsrörelsens början i Mars, hugnades vi genom om en generalorder, att ej fästa afseende på aflöning. ….. Då jag såsom extra och lönlös hörde innehållet deraf, ville jag ogerna gå i fält, utan fattade beslutet att stanna hemma för att fortsätta min bana vid akademien. Men ytterligare och strängare order af d. 3:je Mars från andra bataljonschefen (J. O. Rosenblad) att genast infinna mig hos honom på Tågerups gård, hvilket äfven skedde.

R var nu inne i sin läkarutbildning efter återkomsten från kriget i Pommern i september 1807, och hoppades tydligen få fullfölja den genom att vägra lyda inkallelsen. En avskrift av ett protokoll med hans betyg i latin från filosofiska fakulteten vid Lunds Universitet av den 21 november 1807 och underskrivet av Esaias Tegnér finns bland hans efterlämnade papper.

Betyg 1807

Läget i riket var emellertid sådant att han nu var tvungen att inställa sig igen. Det uselt utrustade lantvärn som bildades kom sedan att ge honom arbete under närmare två år. Så här skriver R:

Sedan jag under denna sommar (1808) blefvit skickad hit och dit, måste jag mot slutet af året infinna mig i Malmö för att tjenstgöra vid det dervarande såkallade brigadsjukhuset. Min tjenstgöring vid detta sjukhus blef ej långvarig, emedan jag snart sjelf angreps af den grasserande farsoten, hvilken var den sjukdomsform som sedan fick namn af Landtvärnssjukan. Jag låg 8 à 9 dygn sanslös.

Enligt publicerade anteckningar gjorda av Jakob Gustaf de la Gardie anlände Tielke Malmö 27 november 1808. Då Tielke dör innan årets slut innebär det att Rabbén låg sanslös i december då han själv anger att sjukdomen sammanföll med Tielkes död. Det förefaller sålunda som han åter skulle kunna vara i tjänst i februari. Om den tiden skriver R:

Största dödslistan å Knutsalssjukhuset (rådhuset i Malmö) företeddes under loppet af februari 1809.

Det svåraste under allt detta vid fältsjukhusen var den stora brist på de dertill hörande förråden, hvarigenom elendet steg till ytterlighet. Men revolutionen i Mars som medförde stora förändringar, hade äfven det goda med sig, att sedan på våren och sommaren 1809 blef förhållandet helt annorlunda.

Den revolution som Rabbén skriver om är fängslandet av Sveriges konung Gustav IV som skedde 13 mars 1809. Denne Gustav landsförvisas inom några månader och dör långt senare i exil.

Under hösten blef jag konstituerad till sjukhusläkare (enl beslut 31 aug 1809) med kaptens aflöning. Men snart fick jag ganska trälsam befattning, näml. att revidera hela södra arméns apoteksräkenskaper som varade till den sista Decemb 1809. Kriget var slut och dermed också allt elände.

Från tidigare inlägg upprepar jag stycket nedan som har sin grund i Rabbens krigserfarenheter:

Efter kriget kom det klagomål angående R's ”distribuering av medikamenter” (överförskrivning skulle det väl kallas idag) och man yrkade att han skulle betala en betydande summa. Han visade handlingarna för en vän, professor Ebbe Bring ansedd praktisk jurist, och bad om råd. Bring läste genom handlingarna och skrev ett digert svar. Då R insåg att han skull vara tvungen att renskriva allt, eller vara tvungen att betala någon för att göra det, tog han bunten och återsände den med det korta meddelandet ”Jag återbetalar, på min själ, icke ett runstycke – Johan Rabbén”. Därmed förefaller saken vara utagerad.

Jean Baptiste Bernadotte, som alltså stod i begrepp att angripa Sverige från Danmark för Napoleons räkning, blir något år senare tronföljare i Sverige genom att adopteras av Karl XIII som blev formell regent efter avsättandet av Gustav III's son. Karl var även bror till Gustav III. I praktiken fungerade Jean Baptiste redan efter något år som den kung han sedermera blev, Carl XIV Johan.