lördag 18 maj 2013

Utdrag ur Johan Rabbéns lefnadsanteckningar I:a


Under denna rubrik kommer okommenterade delar av hans egna noterade minnen. Utdragen är så långt möjligt trogna ursprunget, inklusive uppenbara missar. Numrering med romersk siffra överensstämmer med R:s egna medan bokstaven är min underindelning.


Jag är född i Mustasari socken i hvilken gamla staden Wasa var belägen jemte soknens moderkyrka, men i den der underlydande kapellförsamling, Qveflax kallad (numera särskildt pastorat) och Wassor by å hemmanet Rabb den 14 December 1780. Fadren Anders Johansson Warg, bondson, blef måg i huset och blef sålunda kallad Rabb. Modren Anna Johansdotter Rabb. Sådan är min stamtafla. Allmogen i denna trakt bära alltid namn efter det hemman hvarå den är född eller blifvit bosatt; men i andra delar af Finland hafva äfven bönder egna slägtnamn. - Att min faders farbror, som kallade sig Wargentin, läste sig till prest och blef sedan prost i Lappo, medförde inga anor.



Läsövning! Informationen i denna del finns endast delvis i text nedan.

Vid tolf års ålder börjades min skolgång i Wasa trivialskola. Vid inskrifningen derstädes ansåg rektorn mitt namn Rabb vara väl kort, hvarför han i samråd med mig lade en dertill jemte acutus öfver bokstafven é, hvarigenom Rabbén. Under skolferierna vistades jag alltid på landet, d.v.s. från midsommars afton till den 23 Augusti, samt deltog då i förefallande, landtliga göromål i likhet med öfrige arbetande, dock utan tvång. Det skedde af böjelse. Äfven under fem veckors julferier vistades jag på landet.

Skoltiden har ock sina behag för pilten, dock icke för den tröghörde, hvilken likasom dragaren, är blottställd för karbasen, åtminstone enligt gamla regimen. Dessa bestraffningsinstrumenter förfärdigades af björkqvistar och vanligtvis af de ynglingar för hvilka de till äfventyrs kunde komma att användas. Dock voro de straffskyldige icke särdeles många, men enskilta så mycket oftare. I nedersta klassen kom karbasen aldrig i bruk under min tid; men i andra klassen såg man den mer än en gång begagnas, äfven i afseende på själfva läsningen, isynnerhet för utanläsning. Ett par av lärarne voro utnärkta personligheter, men deremot andra, fastän icke obskyranter, voro mer än klandervärda eller mindre danade till lärare. Apologisten var en gammal gubbe med röd peruk, i hvilken en okynnig pojke hade en dag hakat fast en metkrok försedd med ett snöre, löpande i en ring under taket, och hvarmedelst peruken upphissades, men ingen, som gerna är framme, hade föröfvadt upptåget. Målet förföll.

Skolan utgjordes af fem klasser och alla befunnos i en enda ofantligt stor sal. I denna skola läste såsom vanligt på den tiden öfverallt, blott de döda språken; på något annat tänktes aldrig, ej heller på någon annan vetenskap (om man ej dertill vill räkna historia, geografi och matematik. Naturvetenskap nämndes aldrig.) än teologi och dermed bråkades till ytterlighet, allt på latin. På utanläsning lades högsta vigt, mindre afseende gjordes på öfversättningen, nämligen af den teologiska bok som begagnades – Bengelius –. Noggrannare var dock förhållandet med de gamla klassikerna.

Skolan lemnades från konrektorsklass i Maj 1797, i hvilken klass hebreiska språket ännu inte lästes. Afgången från skolan skedde ej i brist af lust för studier, men för att komma på annan väg än den presterliga, hvartill skolundervisningen hufvudsakligen.

Af en egen händelse kom jag såsom lärling på apoteket i Karlstad, och blef efter fem års öfning derstädes förklarad för pharmaciae studiosus -1802 -. Under dessa år inhemtades, utan den egentliga öfningen i yrket, äfven konsten att förfalska ett eller annat läkemedel, såvidt patienten ej derigenom direkt skadades, men som lände till någon förmån för apotekaren. Häraf inses emedlertid nödvändigheten af en noggrannare kontroll öfver detta stundom hemlighetsfulla förfarande.

Utom dessa någon gång förekomande småkonster, blef mitt älsklingsstudium kemi, hvilken håg ännu fortfor sedan jag blifvit student i Lund 1802.

onsdag 8 maj 2013

Minnesvård

 
 
Vid Östra Vemmenhögs kyrka står denna minnesvård
som restes något år efter hans död, vilket innebär att den
inom kort stått där i 150 år. En idag något svårtydd skrift
meddelar nedanstående:
 
Johan Rabbén
Medicine doktor
och professor
R.N.O.
Född i Finland 1780
Död i Dybeck 1865
~~-~-
Så som en gärd af erkänsla för
hans ihärdiga och oegennyttiga
sträfvanden för jordbrukets
utveckling restes denna vård
af
skånske lantmän
 
 
Närbild text