Rabbén och fennomanin

Att R döpte sin tax till Snellman var troligen, som tidigare nämnts, en känga riktad mot en av förgrundsgestalterna i byggandet av en egen finsk identitet. JW Snellman sökte en ledigförklarad tjänst i praktisk filosofi i Lund 1845 men kom senare att dra tillbaka sin ansökan. Det var också runt denna tid som han bl.a. via tidningen Saima fick vidare spridning av sina finska nationella idéer där en betydelsefull del var att det svenska inflytandet var av ondo. Just det faktum att båda skulle kunna hamnat på samma ställe kan ha varit det som fick R att tydligt markera ståndpunkt genom att bruka hans namn på sin hund.

Runt 1863 träffade R en annan person, Oskar Rancken från Finland, som då gjorde en resa genom Skåne. OR var mer positiv till det svenska inflytandet och kom att ägna stor del av sitt liv till att samla kulturyttringar från svenska Österbotten. Att det blev denna inriktning på hans samlande förefaller ha varit en tillfällighet eller möjligen en reaktion på tidsandans koncentration på det finska. Han argumenterar i ett förord till Johan Ludvig Runeberg och Fänrik Ståls sägner för ett balanserat synsätt på hjältarna i nämnda epos. Förordet skrevs i Leipzig 1863 d.v.s. under den resa där han även träffade R.

Troligen återsåg R sina hemtrakter endast vid ett tillfälle. Det påstås ha skett 1856 men kan ha ägt rum i augusti 1857 då han noteras både i Helsingfors och Åbo som resande på ångaren Örnsköld. Det mest anmärkningsvärda med den hemresan är kommentarerna kring detta senare efter hans död. Nedan är notis ur Åbo Underrättelser 18660728.



Artikel i fråga.

Den bild som tecknas av Orwar Odd i Svea lämnar knappast något övrigt att önska när det gäller R:s eftermäle. Så varför denna anmärkning och påpekande angående hans kontakt med systerdotter? Kan det vara ett sätt att påminna om den svensk-finska samhörigheten och därmed göra honom till, om inte slagträ så åtminstone, ett argument i svensk-finsk nationalkänsla? Var R själv stod i frågan torde hans egen formulering nedan inte lämna någon tvekan om. Det var ett folk så äkta svenskt, att sjelfva svenskarne på denna sidan bottenhafvet aldrig varit fädernesland mera tillgifne. Såväl notis som citat från Rabbén tillkommer alltså när Finland levt under rysk överhöghet i 50 år!

Retzius

Som framgår av bl.a. Rabbéns egna ord så var det hans mening att fullfölja sin apotekarutbildning när han anlände till Lund 1802 och skrev in sig vid universitetet. Efter fem år som elev torde han känt sig mogen för ytterligare ett steg i sin utbildning. Under sin tid i Karlstad har han sannolikt kommit i kontakt med publikationer av Retzius som bl.a. gav ut Kort begrep af grunderne til Pharmacien, 1769.

Under sin första tid i Lund synes Rabbén ha haft Retzius som läromästare. På detta pekar inte bara det faktum att han studerade kemi, utan Retzius ingrep också personligen för att Rabbén skulle få en tjänst hos Strussenfelt i hans laboratorium och skickade dessutom privatelever vidare till Rabbén för att lära sig kemi. Det förefaller alltså som om Retzius hade fullt förtroende för Rabbén som kemist. Så här presenteras Jahan Retzius i ett par utdrag från Svenskt Biografiskt Lexikon:

”Retzius mångfasetterade insats i vetenskapen kan betraktas som förgreningar från hans apotekarbildning. Kemi, naturalhistoria, på flera sätt även ekonomi är naturliga inslag i apotekarens värv. Hans vän Carl Wilhelm Scheele demonstrerade på ett lysande sätt hur det farmaceutiska hantverket kunde övergå i avancerad forskningsverksamhet. Det var uppenbarligen också vänskapen med just Scheele som ledde till Retzius viktigaste publikationer inom kemin. De hade träffats redan under Scheeles tjänstgöring vid ett apotek i Malmö, och umgänget torde ha fortsatt under R:s uppehåll i Sthlm 1768-72.”

”I sin syn på forskningens samhälleliga roll var Retzius ett barn av det utilistiska 1700-talet. Därför skrev han mycket angående lanthushållningen och gav som ständig sekreterare i Fysiografiska sällskapet detta en tydligt tillämpande inriktning. Han var också en drivande kraft i Malmöhus läns hushållningssällskap. Till hans mest bestående insatser hörde hans aktiva plädering för trädplantering, där plantagerna vid Lund, först anlagda av Lidbeck, kom att stå under hans överinseende. Här både undervisades i bl a plantskolors anläggande och utbjöds trädplantor till intresserade lantmän.”

Retzius var även en av grundarna av Fysiografiska sällskapet som enligt stadgarna "till ändamål hafva twänne så nöjsamma och gagnande wetenskaper som naturalhistoria och Oeconomie." Sällskapets uppgifter var i början inriktade på praktiska ekonomiska värv, i enlighet med upplysningstidens ideal. Redan under 1800-talets första årtionden kom emellertid sällskapets aktivitet att förskjutas mot mera grundläggande vetenskapliga problem efter att ha legat i träda några år.

Vid Lunds universitet tillträdde Retzius 1795 professuren i naturalhistoria och ekonomi, samt uppdrogs 1798 att föreläsa i kemi. Därmed kom han som nämnts också att föreläsa för Rabbén som i likhet med Retzius även kom att tillhöra Fysiografiska sällskapet. Över huvud taget verkar det som, om man jämför deras verksamhetsområden, att Rabbén tagit mycket intryck från sina möten med Retzius. Rabbén beskriver honom också som ”vidtomfattande” d.v.s. mångsidig.

Donationen

Bokdonationen till Lunds universitetsbibliotek skedde 1852 och omfattar 575 titlar som spänner över en tidrymd av 300 år. Den äldsta boken Commentarii Linguae Graecae et Latinae gavs ut 1551 av Joachim Camerarius d.ä. i Basel och är tydligen en lärobok i grekiska och latin. Den sist utgivna skrevs av Acheates Kahl år 1851 i Lund. Denna hade titeln ”Minnesord öfwer Jöns Petter Borg” och kom ut med anledning av personens död samma år.

Början på förteckningen.

Handstilen kombinerad med främmande språk gör det lite besvärligt att tyda listan med alla titlar. Tror dock att ämnesfördelning är såsom följer. Huvuddelen av böckerna handlar om kroppen och dess funktion liksom de sjukdomar som den kan drabbades av. En annan betydande del handlar om behandling av sjukdomar och kirurgi. Den sjukdom som nämns oftast bland titlarna är kolera vilket inte är så konstigt om man betänker att den sjukdomen tog runt 50 miljoner liv i Europa under hans verksamma tid. Där finns även en del litteratur om hälsobrunnar med olika typer av bad och behandling.

Förutom litteratur enligt ovan som man kan förvänta sig hos en praktiserande läkare finns böcker med annan naturvetenskaplig inriktning liksom historia och religion. Böckerna är huvudsakligen på tre språk, svenska, tyska och latin. Enstaka exemplar finns även på danska, engelska och franska.

Böckerna i donationen är sorterade i 4 grupper beroende på format. Tryckeritekniskt innebär det att man utifrån ett givet arkformat skapar 2 (folio), 4 (quarto), 8 (octavo) eller 12 (XII=duodecimo) blad, vilket ger dubbelt så många sidor. Det innebär som störst 30 x 38 (cm) ner till 13 x 18 för de minsta.

In Folio 5 st

In Quarto 42 st

In Octavo 512 st

In XIIo (= Duodecimo) 16 st

Om man tittar på priser som gällde vid R:s död på runt 2 rdr för en ”normalbok” så innebär det att nyanskaffningsvärdet för böckerna vara runt 1200 rdr dvs ungefär lika mycket som systerdottern fick ärva. Man kan anta att hans kunskapstörst innebar vissa uppoffringar då det framkommer på mer än ett ställe att hans ekonomi till och från inte var den bästa.