Apotekarelev blir läkare

Tittar man lite närmare på vilka som finns runt R i Vasa lika väl som i Karlstad, dit han beger sig efter trivialskolan, så förefaller det vara söner från apotekarsläkterna Kantzau och Radeloff som haft inflytande på honom. Båda dessa släkter finns vid denna tidpunkt representerade på båda ställena.

1797 skrivs Johan Rabbén in i kyrkböckerna som apotekarelev hos Carl Gustaf Stork i Karlstad. Då jag inte sett någon dokumentation rörande R från trivialskolan så är detta därmed första kända noteringen med nytaget efternamn. Här befinner sig redan Johan Christian Kantzau med rötter i Wasa dit han senare återvänder 1801 för att överta faderns rörelse där. Han gifter sig 1804 med en dotter till apotekare Radeloff i Karlstad född i Wismar. Pappa Kantzau var, liksom apotekare Stork, född i Stralsund, vilket i mina ögon stärker antagandet att apotekarsläkterna hade inflytande över yrkesvalet. 1802 lämnar R också Karlstad och skrivs in 29 september vid Lunds universitet som Johan Rabbén, Vermelandus.

Det finns några saker som pekar på att han fortfarande avser att fullfölja sin apotekarkarriär när han kommer till Lund. Dels finns uppgifter om att han studerat kemi dels kommer en kammarherre Strussenfelt så småningom in i bilden och förändrar förutsättningarna genom att gå in som sponsor av hans läkarutbildning, med en "penning-försträckning". Därmed gör han det möjligt för R att fullfölja en läkarutbildning. Det är oklart när målsättningen ändrades men den 19:e juni 1807 undertecknas, i Greifswald, en militär rulla för "Kong. Skånska Husar Commenderingen i Pomern". I rullan under rubrik Staben ingår bataljonsfältskär Joh: Rabén. Detta talar för att han vid det laget åtminstone borde ha kommit en bit på väg i sin läkarutbildning.

De närmast kommande åren präglas av oron runt landets gränser. I Svenska Pommern går det inget vidare sett med svenska ögon då samtliga svenska soldater lämnar Pommern under hösten. Detta innebär att han förmodligen är tillbaka i Skåne vid årsskiftet 1807/08 då fransmännen övertar styret. Åter i Sverige blir han sedan sjukhusläkare vid Södra armén där den stora fienden är lantvärnssjukan. Manfallet har beräknats till 400 döda bara i Skåne under perioden april till december 1809. Sjukdomar som rödsot, tyfus och malaria härjade hårt och var därmed också vad R som läkare hade att kämpa med.

Det är mot den bakgrunden man ska se följande episod. Efter kriget kom det klagomål angående R's ”distribuering av medikamenter” (överförskrivning skulle det väl kallas idag) och man yrkade att han skulle betala en betydande summa. Han visade handlingarna för en vän, professor Ebbe Bring ansedd praktisk jurist, och bad om råd. Bring läste genom handlingarna och skrev ett digert svar. Då R insåg att han skull vara tvungen att renskriva allt, eller vara tvungen att betala någon för att göra det, tog han bunten och återsände den med det korta meddelandet ”Jag återbetalar, på min själ, icke ett runstycke – Johan Rabbén”. Därmed var saken utagerad.

Barndomen i Österbotten

Johan föddes 14 dec 1780 på Rabb-hemmanet i byn Wassor som ligger i Kvevlax församling strax norr om Vasa. Rabb var moderns föräldrahem medan fadern var från Warg-hemman i Västerhankmo också det i samma församling. 1783 födde föräldrarna Anna och Anders en syster vid namn Lisa Maria. När Johan var nio år dog hans far. Några år senare gifter modern om sig och han får därvid en Örn som styvfar. Han kommer alltså från Örn-hemmanet i samma församling.

Någon allmän skolplikt fanns inte däremot förutsattes föräldrar i samarbete med kyrkan tillse att barnen lärde sig läsa. Här fanns ett gemensamt intresse mellan kyrka och föräldrar. Kyrkans önskemål att sprida religiösa idéer, dvs att kunna läsa deras skrifter som normalt var de enda allmänt spridda, innebar att barnen lärde sig läsa. Att hjälpligt behärska de fyra räknesätten gjorde det också enklare att klara vardagliga uppgifter. Klockaren eller ibland någon avdankad soldat brukade hålla i det mesta av lärarrollen. Husförhöret var prästens verktyg för att kontrollera hur väl uppgiften utfördes.

Hur kom det sig att bondpojken från Rabb-hemmanet hamnade i trivialskola? Inte bara kyrkan utan samhället som helhet har hela tiden ett behov av att hitta dugliga kandidater till olika funktioner. Prästen eller någon under hans kontroll kunde under ovanstående process se vem som skulle kunna vara lämpad för vidareutbildning. Därefter diskutera detta med föräldrar och se om det var möjligt frigöra vederbörande från produktivt arbete hemma som var vanligaste alternativet.

Tillsammans med sin nya man får paret ytterligare tre barn men redan samma år som det första av dom föds, så är det aktuellt för Johan att börja sin skolgång i Vasa. Han förs in som styvson i husförhörsboken men utan förhörsanteckningar från 1794 och därefter. Däremot har i efterhand noterats delar ur Johans akademiska karriär och hans död. Även i födelseboken har man gjort på motsvarande sätt.

Kyrkans behov av skolade män, för det var män det handlade om, visade sig några generationer tidigare inom släkten. En bror till Johans farfar följde den banan och levde till efter J kommit till Lund. Han tog sig namnet Wargelin, fanns i en grannförsamling och skulle mycket väl kunnat vara en faktor av betydelse för Johans utveckling, som förebild, men också med en möjlighet att mera direkt kunna påverka honom när han såg att det fanns potential.

När det gällde Johan Andersson Rabb som han alltså borde kallas så är det möjligt att han hade nära släktingar i Vasa där han kunde inkvarteras billigt. Det är inte mer än ca 15 km från hemmet men ändå lite för långt för att gå varje dag. Det var också vanligt att äldre änkor och ogifta kvinnor kunde förtjäna sitt uppehälle med att hyra ut rum och sköta hushållet för skolgossar. Så skedde för Runeberg, författare till ”Fänrik Ståls sägner”, några år senare. Ett epos vi återkommer till med tanke på vad som hände i dess trakter mellan Runebergs och Johans tid i Vasa.

Trivialskolan som länge varit anpassade till prästutbildning hade nu, när Johan börjar 1794, kommit en bit på att anpassas till andra karriärvägar. Han tillgodogör sig sannolikt utbildningen väl för i Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män, som utkom 1846, noteras "...läste den lärgirige gossen under mycken berömmelse för flit i Wasa trivialskola" . När han slutar i trivialskolan har han bestämt sig för att bli apotekare. Enligt N. Palmborg skriver R själv att han hamnade som apotekarelev i Karlstad av ”en egen händelse” utan ytterligare motivering. Med egen menar han troligen speciell. På samma ställe noterar Palmborg även att det var trivialskolans rektor som tyckte Rabb var för kort och förde in namnet Rabbén i skolans papper. Då Johan själv inte ändrade det senare får vi anta att han accepterade det som sitt.

Bouppteckning

 

Bouppteckningen efter R innehåller inga stora överraskningar. Där förekommer emellertid ett antal namn på personer som han haft kontakt med samt att han hade såväl piga som betjänt. Huruvida han haft tjänstefolk större delen av sitt yrkesverksamma liv eller om det pekar på att han med ålderns rätt haft problem att klara vissa praktiska göromål under sista åren i sitt liv är obekant. Man kan konstatera av pipor och cigarrställ att han var rökare. Den vagn som också ingick, kommer vi att återkomma till. Hans böcker värderas till 100 rdr men då skall man ha i åtanke att merparten av hans böcker (575 titlar) redan donerats till universitetsbiblioteket i Lund.

Detalj ur bouppteckning. Observera hans titels längd.

Pigan Märta Persdotter och hans betjänt Mårten Nordström hade båda en fodran enligt bouppteckningen. Hon på 150 rdr och han på 97 rdr båda gällande för lön och kost. Dessutom hade tydligen Hallenborg stått för betjäntens kost under någon tid vilket belastade bouppteckningen med 20 rdr. Betjänten var för övrigt från Glimminge, var född 1845 och kom till Lund 1864. Han bodde liksom R i fastighet No 21 som var granne med botaniska trädgården som hade No 20. Några år innan R:s död började man anlägga en ny botanisk trädgård men delar av den gamla fanns kvar åtskilliga år. Det finns uppgifter om en puckelryggig betjänt Sjöberg på annat håll men han var sannolikt inte kvar sista året när Mårten fanns på plats.

Den största skulden var 300 rdr i hyra fram till 1 april 1866. Det är oklart varför inte bostaden frigjordes tidigare. Det kan möjligen funnits några legala hinder där viss tid måste ges för eventuella arvingar att höra av sig oavsett testamentets innehåll. R var aldrig gift och hade heller inte, såvitt bekant, några barn.

Om vi går till de minsta skulderna så finner vi att R enligt kvitto är skyldig Fr. Berling 61 öre. Sannolikt är det boktryckare Fredrik Berling som avses. Dessutom är R skyldig enkefru Berling (som kan vara den förras moder då hon blev änka 1863) 12 rdr för vagnshyra. Kan det måhända vara så att R:s egen vagn enligt ovan var i sådant skick att den inte kunde användas? Han påstås ju av någon komma ”i sin gamla heltäckare”.

Förutom de formella avgifterna i samband med bouppteckningen finns också en skuld till bokhandlare Gleerup om 21 rdr och kostnaden för begravningen som var 130 rdr.

På tillgångssidan finns tre sparbanksböcker, en på Lunds Nya Sparbank och två på Lunds Gamla Sparbank på totalt 235 rdr. Hos änkefru Sjöström finns en fodran ”enligt sedel den 10 maj 1862” på 200 rdr. Hon var änka efter rådman G. Sjöström (död 1860) och bodde vid denna tid också i No 21. Den sista och mest omfattande fodran var på 424 rdr och gällde friherre C. J. von Schwerin.

Friherre von Schwerin var vid denna tid ägare till Skarhult och torde därmed spela i en annan ekonomisk division än R. Det kan tänkas att någon typ av tjänst utförts som R skulle ha betalt för. Dessa två herrar har tidigare högst troligt haft med varandra att göra då von Schwerin var ordförande i styrelsen för lantbruksskolan i Orup och R var föreståndare för densamma i mitten på 1800-talet. Det finns ytterligare kopplingar mellan R och släkten Schwerin liksom mig själv som jag avser att återkomma till.