Mina yngre år (forts)
Att vid den tiden
tänka på medicinska graden låg utom gränsen för den, som dertill
inga medel ägde, och i ett främmande land! Men detta främmande
land blef likväl snart nog mitt hemland. Jag fick vänner och
gynnare, och oväntade händelser förändrade småningom utsigterna
under det att jag emellanåt kom att vistas på landet blef jag
understundom redan 1803 anlitad såsom biträdande vid sjukbesök,
dock merändels under ledning af någon verklig läkare, ty min
kunskap sträckte sig då ej utom pharmacien. Denna praktik gaf väl
föga eller ingen inkomst, men lemnade något förtroende ifall yrket
blefve min lott. Då emedlertid blott en del af läkarkonstens
hjälpvetenskaper innehades, och filosofiska kursen i mellanhand, så
förblef allt lika mörkt, hvarför tanken på någon grad förblef
bortvänd, och endast återgången till pharmacien qvarstod i mitt
inre.
Men åtskilliga minst anade händelser ledde likväl till det mål,
hvaråt förut aldrig syftades, nämligen medicinska graden, hvarmed
försök till en början gjordes, bestående i en teologisk
fakultetsexamen, som då för tiden var brukligt. Licentiatsgraden,
hvilken ej blef förhastad, den vanns icke festinate,
men lente, ty 12
års studenttid – till 1814 – var länge nog, jemförelsevis med
andras på den tiden.
Under dessa år fanns i
filosofiska fakulteten flere utmärkte lärare bland professorerne.
De mest framstående voro: orientalisten Matt. Norberg,
latinaren Joh. Lundblad,
den vidtomfattande And. Johan Retzius
och Matt. Fremling
i hänseende till sitt lefvande föredrag samt den lika behaglige N.
H. Sjöborg.
Några år senare uppträdde 2:ne
blixtrande ljus i samma fakultet – Agardh
och Tegnér. De
öfrige i denna fakultet voro icke heller utan anseende. Teologerne,
4 till antalet, de fleste utlefvade. Den yngste, Anders
Nylander var då extra
ordinarius. Han var hemma i orientalspråken, men dock mindre teolog
i nyare bemärkelse, Svebilius eller hans förklaring af Luthers
lilla katekes utgjorde hufvudinnehållet för hans teologiska
vetande. Tyska språket var honom främmande, och sålunda allt hvad
deraf kunde inhemtas. Alla som åsyftade någon grad skulle först
examineras af denna fakultet. Juristerna examinerades blott af
dekanus i samma fakultet.
Domprosten Nils Hesslin, sedermera Biskop, älskvärd och satirisk
gubbe. Hylander var bitande qvick, och hade i yngre åren umgåtts
med vår bekanta Thorild, äfven känd för sitt salt. I
juridiken fanns endast en professor, Tengvall. I medicinska
fakulteten voro 3, hvaraf den ene, A. E. Barfoth i teoretiska
medicinen, tillförne i anatomien, hade studerat Boerhav och följde i sina föreläsningar Gabius, för öfrigt
utlefvad och svag; den andre J. H. Engelhart, en lysande man,
och den 3:dje A. H. Florman, hvilken med utmärkelse
försvarade sin plats såsom anatom. På den tiden fanns ingen
bestämd emeritiålder, utan en hvar tjenstgjorde så länge han
förmådde.
En synnerlig gynnare fann jag snart i den gamle A. J. Retzius,
hvilken äfven lemnade mig i uppdrag att privatissime? gå en eller
annan tillhanda bland de studerande som ville lära sig elementerna i
kemin. Dessutom blef jag af honom rekommenderad till laborant hos en
ryttmästare von Strussenfelt, hvilken mångkunnige man äfven
studerade kemi, men äskade biträde i sitt laboratorium. Denna herre
underhöll mig i Lund under terminerna. Jag arbetade blott under
ferierna hos honom.
Någon akademisk grad låg ännu utom all åtanke. Men i följd af
några yngre akademiska lärares uppmaningar, hvilka kommo för
Strussenfelts öron, och tillfölje deraf erbjöd han mig ytterligare
bistånd än det redan visade. Sålunda yppades en utsigt till
fortsättande af studier för doktorsgraden. Genom bemedling erhölls
derjemte under tiden en tjenst, men lönlös, det var en extra
ordinarie bataljonsfältskärs syssla, hvilken innehades från 1806
om våren till 1812. Vid tjänstgöring erhölls likväl aflöning.
Kanslirådet var också en af mina gynnare såsom varande norrlänning
räknade räknade han landsmanskap oss emellan fastän bottenhafvet
låg emellan. Bland studerande förvärfvade jag många vänner och
deribland frast? (troligen avses främst) den oförgätlige C.
A. Agardh, sedermera känd såsom Sveriges allsidige snille. Hans
blifvande öfverlägsenhet framlyste redan den tiden. Vid hans
kandidatexamen, då äfven jag var såsom åhörare närvarande,
förvånade han alla som åhörde honom, och särdeles utmärkt var
han för Tegman i matematik.
Med Frithiofs skald, men senare, knöts äfven en närmare
bekantskap. Den förre var väl egentligen icke skald, men hans prosa
var poesi. Omsider vanns målet för det sträfvande, som i
begynnelsen låg utom allt hopp, jag var medicinae licentiat i April
1814.
Efter undergåendet af dertill hörande examen erhölls högsta
betyget, och 3 år senare blef ytterligare ett särskildt smickrande
loford afgifvit, hvilket i utdrag lyder: ”Som fakulteten icke kan
påminna sig någon medicinae studiosus, hvilken på en gång så
länge och säkert beredt sig till de medicinska examina, eller med
mera heder genomgått dem, som licentiaten med beröm tjenstgjort så
väl vid arméns sjukhus, som ock vid Kongl. Serafimer lazarettet i
Stockholm, flere år förestått fattigpraktiken vid Ramlösa
helsobrunn, vikarierat som brunnsintendent derstädes och som
provincial medicus i Wexiö, samt vistats en längre tid i Köpenhamn
till sina kunskapers förkofran”. Ofvanstående yttrande afgavs då
doktorsdiplom söktes utan formlig promotion, hvartill konungen
gifver tillstånd.
Från Köpenhamn har jag många betyg af de då dervarande mest
berömde läkare, kirurger och accoucheurer?. En del af dessa intyg
äro skrifna på latin, men de öfrige på danska språket,
hvaribland ett af den vidtberömde kirurgen Fenger, lydande sålunda:
”
att Herr Doctor Johan Rabbén i
vinteren 1815 og 1816 ??? mina Forelaesningar over de chirurgiske
operationer med sin naervaerelse? og at jeg har havt den förnöjelse
at se ham som en kyndig og agtbar Mand oftere tilstaede
??? vid betydlige operationer som forefaldte i min private praxis,
dette gienkaller jag ofta i min erindring med lige glaede og
tilfredshed. Jeg kan ei andet; end önske denne i alle haenseenden
förtäffelige mand ald muelig held paa sin videnskabelige bana og
lykönske det folk der er saa heldigt at faa ham til laege ibland
sig.
Kiöbenhavn d. 4 April 1817
C. Fenger
Kongelig livchirurg og professor*
*Han var tjenstgörande livmedicus hos
Fredrik VI.
Min afsigt var icke att ingå vid detta universitet, icke heller var
meningen att qvarstanna fastän jag blifvit inkallad till docens i
ekonomin, hvilket välvilligt skedde genom professor C A. Agardh
under mitt vistande i Köpenhamn 1815. Genom denna kallelse blef jag
oförmodadt en medlem af filosofiska fakulteten. Adjunkturen i
ekonomin var en privat stiftelse af en professor Claes Bleckert
Trozelius, hvilken lön ej var för tillfället ledig, och således
icke åtkomlig.
Emedlertid
förblef min afsigt att snart återgå till militära läkarbanan,
hvilken jag några år tillförne lemnat. Men denna föresats blef i
följd bristande besinning om intet. Professor Munck af Rosenschöld
hade uttänkt en plan för att komma i ett längre
åtnjutande af sin overksamhet. Planen var ej illa beräknad. Han
besökte mig, förespeglande ljus i mörkret under önskan att få
mig in i medicinska fakulteten, hvartill jag besynnerligtvis
samtyckte. Väl anfördes att utsigterna för mig voro förmånligare
åt andra håll. Men lättrogen, som jag var, blef jag dock snart
öfverröstad.
Nu dröjde det inte
länge inan jag hedrades med benämningen: E.O. Adjunkt ii medicin, -
d. 8 maj 1817 – och året efter, den 24 febr. - 1818 – ordinarie
medicinae theoreti, et practicae adjunkt. Turen tycktes visserligen
för tillfället vara gynnande, men oturen lade sig emellan, helst
den lilla adjunktslönen ej var ledig och blef icke heller snart.
1820 blef jag
uppförd på förslag till med. theoreticae & practicae
professionen i Upsala efter första arkiater von Afzelius som tagit
afsked. Denna profession söktes ej af mig i afsigt att erhålla
densamma, utan derföre att min vän Zetterström äskade mig såsom
medsökande, i mening att möjligtvis kunna utestänga Hvasser, den
farligaste medsökande emedan han redan var professor i Helsingfors.
Försöket lyckades på den tvetydiga grund att Hvasser vid
ansökningen ej bifogat kejsarens tillåtelse att söka tjenst
utomlands! och kansleren, prins Oscar, förklara att konsistorium
icke behöfde göra afseende på Hwassers ansökan emedan det fanns 3
ändå till förslagsrummen. Professionen erhölls i sin ordning af
Zetterström som i samma afseende var den äldste.
En tid efteråt
befordrades jag till den lönlöse professorsvärdigheten, hvilken
förmodligen kom såsom ytterligare erkänsla från universitetets
kansler för den läkarvård han åtnjutit under en betänklig
sjukdom 1819 i Lund. 1820 blef jag direktor vid kliniska institutet
härstädes, hvilken befattning likväl af förekommen anledning
aldrig tillträddes. Dock qvarstod jag länge i denna egenskap.
Af Fysiografiska
sällskapet i Lund blef jag ledamot 1817. Af Sv. Läkaresällskapet i
Stockholm 1818. Korresponderande ledamot af Kongl.
Landtbruksakademien 1839. Under tiden hade jag författat
afhandlingar och uppsatser i olika ämnen, såväl medicinska som och
i landtbruksväg m.m., men för det mesta anonymt. Den tiden var jag
hästvän och vän af djurskötsel i allmänhet och arbetade ofta i
förening med vår förtjenstfulla Alexis Noring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar