Kälsåker och Orup

Här följer ett utdrag ur en doktorsavhandling som handlar om Alnarp och som därvidlag även kommer in på händelser dessförinnan där R har en roll. Avhandlingen är skriven av Åsa Klintborg Ahlklo och har fått titeln ”Åkerns blomma”.

”1837 anlitade hushållningssällskapet läkaren Johan Rabbén (som med bland annat en docentur i ekonomi kvalificerat sig som sakkunnig i jordbruksfrågor) för att upprätta ett förslag till jordbruksinstitut för länet, vars viktigaste punkter sammanfattas enligt nedan:

• Institutets egendom bör ha stor areal för att kunna visa olika metoder för bedrivandet av ett större jordbruk. Den bör även äga tillgång på skog.
• Det bör finnas 4 à 5 vetenskapligt bildade lärare för undervisning i agronomisk kemi, fysik, mineralogi, lantbruks-teknologi, ekonomisk botanik, växtfysiologi och forstkunskap, praktisk geometri, matematiska grunderna för lantbruksmekaniken, hydrauliken och nivelleringskonsten m. m., ävensom ock i de första grunderna av husdjurens komparativa fysiologi, avel och skötsel i allmänhet samt deras allmännast förekommande sjukdomar och deras behandlingssätt m. m.

Det bör även finnas:

• Mekanisk verkstad med behörigt antal skickliga professionister, såsom smeder, vagnmakare och timmermän.
• Fruktträdgård och yrkesman.
• Modeller av redskap; lantbruksjournaler och lantekonomiska skrifter; nödiga matematiska, fysiska och kemiska instrument.
• Direktör eller fullmyndig föreståndare (vetenskapligt bildad agronom).
• Direktion och
• Behövliga byggnader.

Förslaget rymmer ytterligare skrivningar som betonar vikten av de högre ståndens roll som föredömen och förmedlare av den agronomiska bildningen till folket. Därför ansågs det självklart att godsägarsönerna, som den högre utbildningen framförallt riktade sig till, själva skulle delta i jordbrukets praktiska göromål under sin utbildning. För det goda exemplets skull ansåg man också att institutet borde förläggas till en egendom som krävde mycket arbete för att göras till ett väl fungerande lantbruk. Därför ville man inte förlägga det till de platser som tidigare föreslagits i närheten av Lunds universitet vilket omgavs av redan rika och lättodlade jordar. I förslaget omnämns också möjligheten att till ett sådant institut foga en skola för ”folkets söner i åldern 12-18 år” efter mönster av de berömda pedagogerna Pestalozzi och von Fellenbergs skolor i Schweiz och Mackleans lantbruksskola för barn vid Svaneholms gods i Skåne.”

Det är extra intressant att läsa detta när det finns lite av ett facit när det gäller vad R företar sig senare i livet. Att han blev anlitad som sakkunnig bekräftar att uppdragsgivaren redan då såg honom som en kompetent person i dessa frågor. Hans docentur i ekonomi (dit lantbruket räknades vid denna tid) härstammade från 1816 och R verkade, förutom som läkare och lärare, parallellt med jordbruksfrågor. Han hade under tiden fram till ovanstående förslag publicerat både artiklar och en bok i relaterade ämnen. Av olika anledningar fullföljdes inte R:s idéer utan utvecklingen blev, enligt doktorsavhandlingen, såsom följer :

”Genom aktieteckning samlades tillräckligt med kapital för inköp av egendomen Orup där den första kullen om nio elever började sin skolgång i april 1840. Ganska snart stod det emellertid klart att Orups lantbruksinstitut inte blivit det framstående läroverk för hela provinsen som man från början tänkt sig, utan något av mycket blygsammare format, snart istället kallat för Orups lantbruksskola. Trots att de stora förhoppningarna på Orup inte infriats åtnjöt skolan under sin verksamhetstid ett gott anseende som lockade både elever och namnkunniga föreståndare och inspektorer, till exempel bland Skånes större jordägare.

Holmström beskriver den förste föreståndaren Tenger, först dådkraftig, sedan alltmer benägen att tillbringa sina dagar på Skarhult istället för på Orup, samt hur man värvar den ovannämnde Rabbén från en liknande skola i Kalmar till Orup 1847.....”

Johan Nordenfalk försökte på flera sätt att få till stånd en lantbruksskola i Kälsåker utanför Västervik. Allt talar för att en sådan också startade 1845 då 11 rättarelärlingar finns bokförda där enligt husförhörslängden Törnsfall AI:9. Som föreståndare lyckades han engagera Rabbén som också därvid gav ut studielitteratur under titeln Lexor för rättare-eleverne vid Kälsåker. Skolan upphörde redan året efter då projektets primus motor, N, avled och ägorna splittrades. Bland R:s efterlämnade brev finns ett flertal från den efterlevandes hustru (7 st under 1846-53) vars innehåll torde röra denna saken.

Skolan låg alltså utanför Västervik och inte i Kalmar. Med tanke på att den upphörde 1846 så var det antagligen inte så svårt att värva R till Orup även om han själv skriver att han inte var ”särdeles hågad” att anta tjänsten som han ”anmodades” söka. Han nämner själv också ekonomiska skäl till att acceptera erbjudandet.

Bland R:s efterlämnade papper finns en almanacka för år 1850 från Orup. Där kan man följa de huvudsakliga aktiviteterna dag för dag. Det är de aktiviteter man kan förvänta sig vid jordbruk med ett markant undantag. Den 25 under Höstmånaden (September) 1850 står ”2:dra uppsägn. Slagsmål” och dagen efter står det ”Eleverna borta eller inne”. Detta är alltså samma år som R fyller 70, det var förmodligen inte alltid lätt för honom att hålla pli på sina elever.

Detta år ger han också ut en skrift avsedd att användas i undervisningen under titeln: Om plogen, plöjningen och öfrige åkerbruksredskapens användande m.m. : Ett utkast för rättare-eleverne vid Orup. 1851 blir han avlöst som föreståndare för lantbruksskolan.

Med tanke på hans inblandning i de tidigare ambitiösa planerna kan man förstå om han blivit besviken på resultatet, vilket framskymtar i såväl hans egna som andras kommentarer kring tiden vid Orup. Ett institut som mera anslöt till dessa intentioner kom så småningom till stånd då man beslöt att starta upp Alnarp 1857. R iklädde sig dock rollen som kringresande konsult och fick därigenom en funktion som liknade den som Alnarp skulle kunnat ge honom. Mer om detta i ett annat sammanhang.

Efter att ha tittat på förste föreståndarens ursprung, Tenger kom från Västervik, kan man inte låta bli att fundera på detta sammanträffande, dvs varför R kom att hamna där Tenger vuxit upp. En möjlig förklaring är att Tenger agerat som mellanhand/förbindelselänk, mellan R och Nordenfalk, sedan han börjat på Orup.